Genusmedveten?

Det är väl knappast en nyhet för någon att vi inte direkt lever i ett jämställt samhälle. Från det att vi föds präglas vi att passa in i de manliga respektive kvinnliga normer vårt samhälle skapat. Små flickor tränas tidigt i förförelsens konst: klä dig fint, blinka med ögonfransarna, ge en slängkyss. Listan kan göras lång. Vi lär våra döttrar att det är viktigt att vara söt. Det är inte bara viktigt, det är den främsta egenskap vi lyfter fram hos dem.

Jag tänker som så att om vi hela tiden ger nästa generation lite bättre förutsättningar, så måste det ju bli bättre till slut.

Vi är ju medvetna om detta. Vi anstränger oss faktiskt för att inte hela tiden tala om för Julia hur underbart söt hon är och hur fina klänningar hon har. Hon har nämligen en uppsjö andra kvalitéer som är värda att lyftas fram. Det är ju inte så konstigt att fyra-åringar vill klä sig i prinsesskläder när de från dag ett lärt sig att det är så man får bekräftelse.

Jag skulle kunna fortsätta länge på ämnet, men jag rekommenderar istället att ni tittar in hos lady Dahmer som drar ett stort strå till stacken för att få på oss genusglasögonen.

Så länge undrar jag bara hur vårt klädsträck kan se ut så här. Om vi nu är så medvetna menar jag?

Årets skörd

Idag har jag och Julia bärgat årets plommonskörd. Jag fick inte plats med allt på bild, men här ser ni hälften:


Jag och Julia delade moderligt (=jag fick kärnan, Julia fick resten). Det smakade gudomligt!

Tack för det svärföräldrarna!

Önske-önskelista

Man vill ju att ens barn ska ha det roligt. Barn tycker ju att leksaker är roliga. De roligaste leksakerna måste ju vara de som man kan skapa vilka leksaker som helst av, dvs LEGO. Jag har köpt ett startpaket Duplo-lego till Julia för att hon ska lära sig tidigt hur man bygger och skapar och för att hon i framtiden ska önska sig den här:

Jag tycker att hon borde kunna sätta ihop den när hon är 2-3 år för längre vill jag nog inte vänta. Jag får förstås hjälpa henne, men det gör jag ju gärna. När vi byggt den kan vi fortsätta med Super Star Destroyer och Death Star. Tänk vad roligt jag vi ska ha.

Bristande kommunikation

Davids klocka ringde idag strax efter fem för att han skulle hinna träna innan jobbet. Bra så.

Mindre bra att vi glömt tala om för Julia att det BARA var David som behövde gå upp.

Nåväl, nu är kl elva och hon sover redan för andra gången idag. Jag klagar inte på promenadutsikten.

Livet leker

Det är en sån härlig tid nu. Julia vill som sagt helst vara ute hela tiden, och man kan verkligen leka ihop. Med små stenar, en katt, lite sand, lite bär eller i stort sett precis vad som helst.

Idag skulle det bli regn och kuling. Så värst mycket regn såg vi inte till, och lite blåst får man änna stå ut med även som tjotte. Jag och Julia lekte ute nästan hela dagen. Roligast var det i lekparken.




















Det är så bra med napp när man leker i sanden. Då vet man liksom att inget annat hamnar i munnen. Jo visst. På en sekund var nappen ute och ett rönnbär inne. Måste läsa på lite om vilka växter som är giftiga...

Roligast var det nog ändå när vi kom hem igen och Santi mötte upp igen. Han försöker alla knep för att få komma med oss in. (Det räckte tydligen inte att vara inlåst hos oss 12 timmar igår). Idag hoppade han upp och gömde sig under sufletten i vagnen.

Hur är det man lägger besticken när man vill ha mer?

En gång om året, på fars dag, brukar farmor göra kåldolmar. Bara en gång per år, eftersom det är ett herrans jobb med det hela. Till saken hör att hon alltid brukar göra en uppsjö köttbullar också, eftersom det kan finnas någon i sällskapet som inte äter kåldolmar. Och två olika brunsåser - en till kåldolmarna och en till köttbullarna. Man kan ju inte ha samma begriper ni väl.

Förr om åren, när någon otacksam ungdom (jag) inte behagade äta kött gjordes det dessutom en fiskgratäng. Jo, fiskar har också ögon, men farmor vet nog inte vad falafel är.

Hur som helst, sist det var fars dag var Julia en pytteliten bebis med kolik. Jag var helt fri från mjölkprotein, och undvek dessutom allt som var gasbildande, typ kål. Därmed var jag köttbulleätare. Eftersom det var så synd om mig som inte fick några kåldolmar, så sparades en låda i frysen, klart och tydligt märkt med "linas kåldolmar", som skulle ätas någon gång i framtiden när jag slutat amma. Där har de sedan legat och på något mirakulöst sett undgått min faders glupska blick.

Idag var det så dags. Jag minns bestämt att jag kokade potatis och värmde kåldolmarna med tillhörande sås i mikron. Men sen är det som om de bara gått upp i rök. Allt som blev kvar var det här:

Nya vanor

Idag börjar vi med nya matvanor. Även lilla Öckerö kommun har välsignats med det här med matkasse. Vi har Icas att välja på eftersom det finns Icabutiker. Försökte för ett tag sedan få Linas matkasse men de 'kunde' inte leverera ut till Öckerö kommun. Hmm, det bor ju vara typ 14.000 personer där så det borde ju finnas en marknad. Här kommer veckans meny.

Fräsig kyckling- och paprikapasta med bacon
Citronlax i foliepaket med dill och grön sparris
Spenat- och ricottafylld cannelloni med minitomater
Skivad rostbiff med italiensk färskpotatissallad
Kalljäst salamipizza med tomat- och basilikasalsa

Jag tycker det verkar som att vi gjort helt rätt här. Det blir ju lätt så att man annars lagar samma recept och variationen haltar lite. Dessutom meddelar Ica: "du får också tips på hur du kan göra maten mer barnvänlig" vilket passar oss utmärkt eftersom Julia bara vill äta vår mat ändå. På lördag kommer nog en recension om vi gillade det här upplägget eller inte.

Gyllene regeln

David är och hämtar båten på verkstan i ösregnet. Om jag hade gjort det hade jag tyckt att de vore gott med en sån här när jag kom hem:




Man ska ju behandla andra så som man själv vill bli behandlad.

I ur och skur

Jag vet inte vem hon har det från, men Julia är en sån där utomhusmänniska. Hon springer till dörren och ska ut så fort någon vänlig själ fattar hennes händer. Väderlek tycks vara oväsentligt.

Eftersom det börjar bli blött ute lite väl ofta nu (exempelvis idag), så tänkte vi att det var en bra idé att ekipera Julia med vatten- och vindtäta kläder. Efter att ha varit runt i ett gäng affärer och provat x antal förstora ytterplagg av olika modeller, blev det en skaloverall från Kappahl. De flesta andra affärer verkar nämligen tycka att man bara ska sitta fint i vagnen när man är i Julias storlek.

Så här bra tycker i alla fall Julia om sin nya overall:

Hej hösten

Regnväder ute.
Våfflor till frukost:



Och löksoppa till middag:



Nu är hösten här and I like it!

Götta

Skumpa passar till allt,



Men oroa er inte, det här är bara förätartoast inför det här:




Kalixlöjrom igen! Fan vad vi har det bra.

Och det här:




Det är vad jag kallar fredagsmys.

Nu tar vi lite sånt här med:




Trevlig helg!

Hon sa Pappa!

Igår hände det. Vår älskade lilla dotter sa sitt första ord. Hon sa 'Pappa' och så firade hon av det där leendet som gör att alla känslor förutom kärlek och lycka rinner av en och man bara smälter. Sedan såg hon riktigt stolt ut för hon märkte väl hur glada vi blev nu när hon 'kan prata'! För vad mer behöver hon egentligen kunna? Jamenar säger hon bara Pappa och ler sådär så får hon ju allt hon vill ha.

Jag tror att hon valde pappa helt medvetet för att trösta lite, vi hade inte haft en så bra kväll innan dess om man uttrycker det milt.

Det hela började med det som hände in mitt föregående inlägg. Jag blev alltså sen hem och eftersom frun skulle till gymmet kom de och hämtade mig vid färjan, vi åkte till gymmet och sedan hem. Efter matning och lite lek började vår dotter gråta och sakna sin mamma. Nä hon får sådana här separationsångestatacker skriker hon ohämmat tills hon får kväljningar och kräks. Det är inte kul för en nybliven pappa kan jag säga. Så in i bilen och slår 118100.
-Hej kan du koppla mig till sportlife på hönö?
-javisst (hör antagligen skrikande bäbisen i bakgrunden och hjälper mig skitfort)

-Hej kan du göra mig en tjänst och hämta ut min fru från danssteppasset, vår dotter skriker efter henne så hon kräks.
-Jaha, hur ser hon ut?

-Hon har rött hår, är lång och har antagligen håret uppsatt. (Nämen vilken bra beskrivning)
-Men jag kan inte gå in och avbryta passet.

-I det här läget kan du det, jag har spyor i hela bilen. (Inte helt sant, men en iallafall och den luktar inte gott)
-(Antagligen förstår hon min frustration och hjälper mig för jag hör nu bara diskomusik från passet)

När vi kommer fram och mor och dotter återses efter att ha varit separerade i 50 minuter tystnar det arma barnet direkt och ler som om inget hänt. Jag kan andas ut.

Nu ska vi bara öva in Mamma med men det är ju väldigt mycket svårare att säga. Eller?

Bankjävel

Gick upp 05:20 idag för att hinna träna innan jobbet. Sen var vi i Vänersborg hela dagen och jobbade. Således var jag rätt hungrig när vi kom hem till stan igen. Går då in på Shell och köper korv och choklad för 37 spänn. Drar kortet, slår koden och då står det 'manuell kontroll'. Kassapersonalen ringer ngt nummer och står och väntar i luren A S L Ä N G E, och jag som ska med bussen för att hinna hem så att hustrun kan åka till gymmet. Efter 7 svåra år får han reda på att min bank har trubbel med något så inga betalningar går igenom. Amen jättebra ju. Han säger 'du får betala på något annat sätt'. Jag frågar om jag kan betala kontant imorgon bitti?
Kassa personalen (avsiktlig särskrivning): 'Nej idag!'

Så jag får lubba bort till en bankomat, lubba tebax, springa till bussen som jag missar och vänta på nästa buss.

Sista gången jag handlade på Shell Centralen!

Tror ni den automatiska kontoladdningen av busskortet funkade på bussen sen?

Nu e jag jävligt sur!

Google +

Någon som inte har google+ än?
Det är det nya svarta.
Mina google+ inbjudningar
Använd länken ovan. I skrivande stund finns det 150 stycken.

Bra va!

Dräneringen (En följetong i många delar)

Just nu ser det ut såhär:

Eller ja, nästan. För jag har drävt bort den där stora stenen där borta i mitten och jorden bakom. Tanken är ju att vattnet ska rinna mot kameran om man säger så men det lutar inte ditåt just nu så från och med idag är planen att gräva klart och sedan fylla på med makadam 16/8 så man får en yta som lutat lite 'hitåt' och sedan lägga på en plast. Sedan är det bara att vänta på att det börjar regna och se ifall detta hjälper. Gör det det kommer jag nog gjuta en svagt lutande platta av vattenbeständig betong som jag lägger ett tunnt lager makadam på, sedan på med dräneringsrör, mera makadam, markduk, sand och sist en svartvit dekorsten som vi hittat.

Rinner det ändå in vatten sen får jag väl bila upp ett hål under huset och sänka ner en pump och pumpa bort vattnet med en lång slang.

Bästa grannarna

Vad ska man äta till kvällsmat idag då tänkte jag. Får ju vara något gott såhär sista dagen innan jobbet. Svaret blev lätt när grannen knackade på dörren och lämnade över en tallrik nybakta scones.


Lite götta té dé i form av honung, nutella, ost och the. Vi har det nästan för bra :)

Slut på ledigheten

På måndag ska jag börja jobba igen efter ett 8 veckor långt sommaruppehåll. Jag började med 4 veckors semester för att sedan vara pappaledig i 4 veckor. Det har lätt varit en av mina bästa somrar i livet. Bröllopssommaren 2007 är ju svårslagen men nu har vi ju vår underbara lilla Julia så det går inte riktigt att jämföra. Alla underbara sommarlov i barndomen ligger också lite för långt tillbaka i tiden för att kunna vara med och jämföras men Mamma och Pappa ordnade alltid så att vi hade det så himla bra. Hoppas att Julia kommer ha en lika fin barndom som jag själv hade, det är det jag önskar henne mest. Då kommer hon att vara världens lyckligaste.

Sista helgen på ledigheten har vi haft besök av underbara familjerna Andersson och Torstensson. Vi fikade på lekplatsen, åt god mat och hade en riktigt trevlig kväll som avslutades med lite TV-spel. Nu ser vi fram emot en lika trevlig höst som avslutas med att jag går på pappaledighet igen. Men då blir det inte en futtig liten månad utan 10 lång härliga diton.

Min goa syrra

Igår var jag på grillfest på jobbet, 230 personer var anmälda så det var rätt knökat. Dock avvek kanske 70% efter att de ätit vilket var synd. När jag gick var vi 5 kvar :) Jag lånade en av företagscyklarna och begav mig hem till min lillasyster (konstnären). Hon hade bäddat extrasängen och var vaken när jag kom, hon låg å var arg på grannarna som hade på tv'n så högt. Hon hörde basen trots öronproppar sa hon. Jag måste varit lite lomhörd eller något på grund av att jag stått å dansat på en fest i några timmar för jag hörde då inget. Det var bara gonatt å sov så gott så sov jag som en sten som jag alltid gör.

När jag vaknade hade min underbara lillasyster redan varit vaken en stund och bakat scones och gjort smoothie på blåbär å annat gott. Till det serverades det kaffe, juice, ost och olika marmelader. Det är omtanke om en brors lite ostadiga efter-festen-snurriga huvud det.

Tack kära du för mat och husrum!

Uppdämd frustration

Jag börjar tröttna rejält på två saker. Det ena är silverfiskarna i vårt skafferi, och det andra är att Julia drar mig stenhårt i håret främst när hon ska somna eller när hon sover oroligt.

Ni kanske tycker att det verkar vara små problem, men då ska ni veta att jag efter tio månaders hårdragning nu börjar få en antydan till lugg. Och är det något som inte klär mig så är det lugg.

Råd mottages därmed tacksamt på hur jag blir kvitt dessa båda problem på bästa sätt.

Men bara så ni vet, eventuella råd om att jag bör daska Julia lite lätt på handen så att hon lär sig förknippa ett nej med obehag, kan resultera i att du själv blir rejält daskad nånstans. Inte heller vill jag höra om någon variant av time out, vilket visserligen inte är en fysisk bestraffning och därmed inte olagligt, men nog så kränkande.

Jag tänkte mig snarast tips på någon typ av gossedjur eller mjuk docka med långt hår som går att dra stenhårt i utan att det lossar. Och då även tips på hur själva övergången från håret till substitutet ska gå till.

Glöm inte silverfiskarna också. Där kan jag tänka mig att ta till såväl kränkande som fysiska metoder.

Och för den som undrar...

...om vi fick nån fisk, eller varför vi fortfarande kör den gamla båten när vi har köpt en ny, så kan ni ju fortsätta undra det.

Kvällstur med gamla Bettan

Åtta veckors härlig ledigheten med hela familjen är snart förbi, och de dagar som återstår får man därför ta lite extra vara på. Det som allra mest är sommar för mig, är att få komma ut på sjön. Det har inte blivit så mycket av det den här sommaren av olika anledningar, så ikväll när vinden mojnat och Julia somnat tyckte vi det var dags för en kvällstur. Med grannarna som barnvakter gav vi oss ut på en färd runt Knippla med varsin dörj i näven.




Nya konsumbryggan



Kapten och gamla Bettan




Solnedgång över Hyppeln




Små lätta moln





Nästan hemma. Med lite tålamod och bra ögon kan ni se vårt hus.




Godnatt havet!

Ofrivillig bantning

Är det ok att ställa in ett paket pringlar i skafferiet med bara ett chips kvar? Då är det ju inte ens chips längre. Bara chip liksom.

Moseldalen i mobilbilder

Taket på hotellrestaurangens uteservering.





Utsikt över Moseldalen




Borg vid Bernkastell




Middag på tu man hand





Very avslappnande (not)




Riesling 2011?




När man tröttnat på Riesling - Bitte ein Bit!

"Riktiga" bilder kanske kommer längre fram när vi orkat tömma kameran.

Tyskland dag 3

Anledningen till att vi överhuvud taget åkte till Tyskland var att jag fick en speciell present av min älskade hustru när jag fyllde 30. Vi skulle åkt redan förra året men då kräktes Ejjafjallajökull (eller vad nu vulkanen på island månne heta) ut en massa aska så att inte någon utan dödslängtan gav sig ut med ett flygplan.

Presenten ja: det var ett varv på Nürburgring med BMW Ring-Taxi.


Nu hade jag alltså laddat inför det här i ett år och tio månader, inte utan att det kändes lite spännande! Vi kom iväg i tid och jag tackar alla högre makter att vi valt till GPS i hyrbilen. Vi är ju sånna globetrotters att vi inte oroas för något utan att allt bara löser sig så inte behöver vi kolla upp något innan inte. Det stämde även denna gång och vi hittade till BMWs informationsdisk. Det är en sjukt stor anläggning Nürburgring så när vi fick reda på att åkningen var en timme försenad och således 2.5 timmars väntan kvar så var det inte läge att ge sig iväg på någon vidare rundtur. Det var tusentals bilar i kö så man vet inte om man skulle komma tillbaka i tid om man gav sig därifrån. Vi kollade alltså på bilar, käkade, kollade bilar och kollade motorcyklar. Julia ville mest sitta vid det här hjulet.


Hon blev skitsur när vi lyfte upp henne därifrån.

Sen var det alltså dags.

Jag ledsagades ut på banan, hoppade in i bilen och ställde in sätet. Sen kom föraren, vi hälsade och han tryckte på gasen. Jag har aldrig varit med om något liknande, men så har jag ju bara kört go-kart också. När man kommer emot ett krön i 220 km/h och de negativa G-krafterna sätter sig som en uppecut i magen då ser man att alldeles om någon sekund kommer en kurva, där ligger en Porsche en Ferrari och en sporthoj och fiskör i kanske 160. Min chaufför saktar in något och bränner förbi dem på yttern, han ser helt samlad ut och frågar mig om det känns ok. Jag tror jag svarar "It's amazing". Vi småpratar lite för jag vill ju verka som att farten inte bekommer mig och jag frågar om han har världes bästa jobb. Han tror sig ha det, han hade bara haft ett jobb innan, då var han Polis. Jag kan lova att den biltjuv finns inte som hade kört ifrån honom. Nürburgring är strax över 2 mil och kallas för the green hell på grund av de lummiga omgivningarna, vi tar oss runt på uppskattningsvis 9 minuter. Jag har ingen aning men han säger att varvrekordet för M3an är på 8min 10 sek. Trots att jag satt fram kände jag mig lite åksjuk och mör i benen, inte så att jag tyckte det var läskigt för jag skulle göra om det 100 ggr om det gick men jag var helt genomsvett och som sagt lite medtagen. G-krafter från 4 håll kan göra så med en. Tack än en gång för världens bästa 30-årspresent älskling!

Oj vad långt det blev, fortsättningen av dagen får jag skriva om imorgon.

Det lilla extra...

Vi kan varmt rekommendera hotel Moselsschlössen (eller hur det stavas) i traben-trabach. Charmigt hotell, bra mat, rejäla rum, barnvänligt, trevlig personal som till och med kunde lite engelska.

Den som väntar sig en chokladbit på kudden lär dock bli besviken. För på det här hotellet får man nämligen hålla till godo med ett guldhjärta på träpinne med önskningar om en god natts sömn.





Åh, tack, precis vad jag var sugen på.

Ibland så...

Ibland tar läggningen en timme och femtioelva blinka lilla. Ibland somnar hon på skötbordet innan man ens har hunnit borsta tänderna. Eller ja, det var första gången, men ändå.

En ny trend?

Tyskland dag 2

Fredagen ägnades åt att utforska Traben-Trarbach. På Moselfloden kör pråmar som den ovan men av olika storlek, den här är ganska kort och ändå fick jag vänta tills den kom tillräckligt långt fram så hela fick plats på kortet.


Jag hade ingen översiktsbild i telefonen från T-T så ni får hålla tillgodo med den här från Berkastel-Kenau, de envisas med att bygga så kallade dubbelstäder med en del på vardera sidan av floden.

Vi hade lånat en bärstol men jag klurade inte ut hur man ändrade så den blev lagom för en person på 1.90 så Julia fick åka sulky och bärsele istället vilket inte är optimalt alls när man ska upp för sluttningarna i de här trakterna. Eftermiddagen bjöd på middag, vinprovning med påföljande köp samt en sittning i Trarbach där man kunde köpa ett STORT glas vin för 2.20 Euro.

På kvällen gick jag till affären och handlade lite goda ostar, snacks och frukt och så spelade vi kort med en lånad kortlek från hotellet, märkligt nog fick man väldigt mycket klädda kort och efter ett parti 500 räknade vi korten och såg att någon plockat bort alla kort under 7. Någon går alltså runt med en massa extrakort i rockärmen, vänligen återlämna dem till Hotell Moselslößen.

Tysklandsobservationer

Några små observationer Jag gjort under dagen:

1. Tyskar är jäkligt bra på kött. Mört och fint blir det, även om det är billigaste skitdelen från grisen.

2. Tyskarna kan det här med murar. Då snackar vi inte skyhöga folkavdelare i betong, utan oerhört vackert sammanfogade hantverk i sten. Bilder kommer nån annan gång när vi har dator och sådär.

3. Tyskarna är inte så mycket för det här med krusiduller. Är det svinnacke man serverar så är det svinnacke det står i menyn. Rakt på bara. Det är annat än fransmännen det. Jag beställde något som de till engelska hade översatt som "spit". Fråga mig inte vad det var, men grymt gott och mört som en spottloska var det.

4. Karlsberg ratler ska man inte beställa när man är sugen på en kall. Det är öl blandat med läsk. Huva.

Tyskland dag 1

Vi steg upp klockan 4 och gjorde oss iordning. Planen var att minimonstret skulle sova men redan där fallerade planeringen. Detta åtgärdades genast genom att vi satt i bilen på utsatt tid 04:40 och hon somnade. Allt gick bra på flygplatsen och vi kom på planet med all barnmat och sånt. Vilken bra service det är på flyget och flygplatsen när man reser med bäbis. Skämsvagnen fick vi ha med ända tills vi gick på planet, då kom det en trevlig kille och bar ner den till bagaget. Väl på planet började minimonstret göra skäl för sitt namn genom att immitera en mistlur som hakat upp sig. Detta pågick i ca 7 evigheter och vi tänkte att detta kommer bli flygresan från Hell.



Så fort planet drog igång motorerna och skulle starta så somnade hon som en sten. Allt gick bra och vi var framme i Tyskland. När vi kom fram till bagageutlämningen såg vi en ny fördel med att resa med barn, man är så långsam att alla gått och ens bagage står prydligt uppställt för avhämtning.



Vi gick och hämtade ut vår bil och fick efter lite trixande en hyfsat lagom stor barnstol. Körde 11 mil (känndes det som) runt flygplatsen, parkerade, gick in igen, åt, bytte blöja, tappade nästan bort hustruns telefon och åkte igen. Återigen visade vår dotter vilket A-barn hon är genom att somna och sova nästan hela vägen till Traben-Trarbach beläget i Moseldalen.
Efter incheckning gjorde vi stan och åt på första bästa restaurang. Vågade dock inte prova på Sugande Grisen.



Däremot fick vi flytta in för här huserade stans getingsvärm. Vi shoppade lite vin men hittade ingen ost eller bröd så vi drack det inte på kvällen på rummet som vi tänkt. Hela stan ser ut så här.



Det hänger vinrankor överallt och det är verkligen Tyskt allting. På kvällen lade vi A-barnet och satte babylarmet, sen gick vi ner till hotellrestaurangen och åt en middag på tu man hand! Klockan 21:45 stupade vi i säng med var sin bok och somnade kort därefter.

Seriöst?

Nog för att semestrarna börjar ta slut men jag har faktiskt 2 veckor kvar och kan tänka mig lite mer än 9 grader!

Ny vagn

Vi hittade en paraplysulky på blocket idag för vi kände att en sådan är ju bra att ha ifall man skulle ut och resa och inte orkar dra på en jättekärra som vi har i vanliga fall. Hustrun kallar den för "Skämsvagnen" för hon tycker den är så ful.
Döm själva



Den vagnburna verkar tycka den är helt ok iallafall. Själv tycker jag den är lite fräck, dessutom är det praktiskt att kunna lokalisera den på ett par hundra meters avstånd.

Vi var på Hästens badplats på Hönö en sväng med.



Mycket roligt tyckte hela familjen även om Pappan tyckte att det kanske plaskades lite väl häftigt och att det är ju onödigt att bli blöt. Själv blir jag bara blöt om jag har en handduk i direkt anslutning till vätan. Kallt var det också, fyy.

Hösttermin

Skolskeppet T/S Gunilla ligger vid Öckerö för att göras iordning inför höstterminen antar jag. Måste vara härligt att ge sig av söderut med henne när det vankas skolstart och kyla här hemma.

Semester!!

Idag är min första semesterdag. För att bryta vardagen lite och inte ägna mig åt blöjor och hushållsgöromål, så såg jag till att få lite egen tid.

Efter en sväng till Ikea och babyproffsen (Julia har fått en tyghjälm!) så dumpade jag familjen för egna äventyr. Äventyren inleddes med moules frites på palace i gott sällskap av en väninna och ett glas vitt. Därefter följde några timmars lyckad shopping.

Det värsta jag vet är att shoppa bh och skor, men idag var det främst det som gällde tyvärr. Det förstnämnda för att det behövdes (fast köp uteblev) och det sistnämnda för att det var så sjukt billigt! Är det halva priset på reapriset så gör det inte så mycket att de kanske inte är jättepraktiska. Två par läckerbitar blev det minsann!

Nu är jag på vagnen hem till lunchdaten för att snacka lite skit, dricka lite mera vin och virka lite på en tröja till J. Jag köpte nämligen garn idag:



450 spänn för en babykofta kan väl inte direkt anses som ett fynd. Särskilt inte när man måste virka den själv. Det är ju inte utan att man undrar lite hur vissa klädkedjor kan vräka bort kläder för några tior...




Sist men inte minst gjorde jag en insats för att aldrig mer behöva plocka ur visakort ur min stora plånbok och därmed glömma dem hemma: