Att sakna

När man blir förälder väcks en ny form av saknad i kroppen. De dagarna man inte får träffa sitt barn är inte alls som andra dagar, något fattas. Jag tänker särskilt på de som lever skiljda från sin partner och kanske bara får träffa barnen varannan vecka eller de som förlorat sitt barn i sjukdom eller i en olycka. Jag kan inte förstå hur man klarar av den situationen. Jag har ett toppenliv och får träffa min underbara lilla dotter varje dag, nästan. Igår efter jobbet gick vi ut och åt för det var några arbetskamrater från Stockholm här och hälsade på. Det blev sent och jag var inte hemma förrän  23:00 vilket betydde att Julia sov sedan länge. Jag låg länge och tittade på hennes söta lilla ansikte och önskade att hon kunde vara vaken lite så vi fick leka en stund. Nu är hon så pass stor att man så fort man busar lite får de underbara leendena och den kärleksfulla blicken tillbaka, hela bröstet fylls av gränslös omtänksamhet och kärlek till den lilla roade krabaten. Jag tänker mig att några av de bästa ögonblicken i mitt liv kommer vara om några år när jag kommer hem från jobbet och hon kommer springande genom hallen ropandes 'Pappaaaaa', kastar sig i min famn och ger mig en stor kram. Hoppas de ögonblicken blir många! Nu är jag på jobbet igen och saknar men jag ska sluta tidigt idag så det är okej.

Bullmamma?

Jag är bra på att baka bullar. Egentligen. De brukar bli jättegoda faktiskt. Förmodligen för att jag brukar lägga på enorma mängder smör i fyllningen. Måttangivelserna i receptet måste vara bara för kaloriberäkningen.

Idag vet jag inte vad som hände. Det började med att degen fick jäsa i många timmar istället för de 30 minuter det skulle vara. Inte för att jag vet vad det gör, men enligt farmor får det inte bli överjäst. Det argumentet biter dock inte på Julia när hon vill äta, bytas på, sövas eller bara bli underhållen.

Jag brukar alltid ha ganska mycket mjöl i mina bullar. Jag vet att man inte ska det, men jag avskyr när det är klet överallt. Och jag brukar ändå kompensera mer än väl med fyllningen sen så de inte blir torra. Idag hade jag dock min mormors ord i huvudet - hemligheten är att snåla med mjölet! Sagt och gjort, jag testade det. Och herregud vad jobbigt det var! När degen såg ut så här kände jag bara för att lägga Julia i vagnen och gå en långpromenad i det fina vädret och skita fullständigt i degen och köket.




Eftersom jag snart fyller 30 och dessutom är mamma nu får man väl föregå med gott exempel och fullfölja sitt bullbak. När jag något sånär hade rullat ihop helvetet visade det sig att vi inte hade några formar. Nähä, men mamma brukar ju tvinna ihop på nåt käckt vis och lägga på papper, så får det bli! Men mamma brukar nog ha mer mjöl i sin deg. Mina såg ut så här:



Jaja, till slut blev de klara i alla fall. Och till slut fick jag nästan loss pappret från dem också. Vid det laget hade Julia bollats några varv mellan lekmattan, barnstolen, baby sittern och bärselen för att hållas nöjd.

Om nån timme eller så borde David komma hem. Då återstår att se hur de smakar!

Ibland ska man ha tur med

Det blev verkligen som i Madicken. Chokladfrossan är framflyttad! Inte för att chefen har kräksjuka eller hjärnskakning, utan pga alla tjänsteresor. Så himla bra! Så nu har jag två veckor på mig att se till att vi är friska. Enligt Bvc kan det här gå runt runt i familjen, så jag ska försöka att inte bli smittad av Julia nu. Jo tjena, det är ju lätt. Huset är sanerat, nappar är kokade, händer är spritade. Men hur ska jag kunna låta bli att bära runt på sjuklingen, gosa henne i nacken och få in hennes undersökande små fingrar i munnen? Eller få hennes kaskadspyor över mig för den delen... Ja ja, vi har ju två veckor på oss. Det här fixar vi!

Min dejt med Willy Wonka

Det värsta med den här kräksjukan är så klart att Julia inte mår bra. Det är fruktansvärt och gör ont ända in i själen. Men det näst värsta med det här att jag kommer missa morgondagens field trip till Göteborgs choklad- och karamellfabrik med jobbet. Först får man äta så mycket choklad man vill, och sedan får man baka tryfflar som man får ta med sig hem. Fattar ni eller - man får ÄTA SÅ MYCKET CHOKLAD MAN VILL! I över en månads tid har jag successivt vant Julias mage vid mjölkprotein. Allt med målet (förutom att Julia själv ska må bra så klart) att kunna ÄTA SÅ MYCKET CHOKLAD JAG VILL! Men det är bara att inse faktum. Det blir ingen tripp till chokladfabriken för mig imorgon. Jag får vara hemma och torka spyor istället. Jag känner mig som Madicken när hon inte får åka på skolutflykt för att hon har hjärnskakning. Sen visar det sig att fröken också hade hjärnskakning så de skjuter på utflykten och Madicken blir jätteglad. Undrar om chefen också har kräksjukan?

Here we go again

Jorå så att...vid midnatt satte pyret igång med kaskaderna igen. Vi intalade oss att det var en engångsföreteelse. Att det är helt normalt att en bebis som dessutom inte kräks i vanliga fall, plötsligt kaskadkräks mer eller mindre i sömnen. Fullkomligt normalt, för hon är ju i alla fall inte kräksjuk IGEN. Det var hon. Men vi får se det positivt. Vi har ju hunnit sanera huset ordentligt, så den här gången kan vi se fram emot att kräkas i en väldigt ren toalett. Dessutom vet vi vad som väntar den här gången och kan se till att förbereda oss ordentligt. Dessutom är inte David i Skåne utan bara på jobbet inne i stan (förlåt Davids kollegor). Morgonen har ägnats åt (förutom att torka spyor och tvätta kräklakan och kräkkläder) att ladda övervåningen med vatten, cola, alvedon, nyponsoppa och blåbärssoppa. För den här gången ska jag i alla fall inte svimma av uttorkning för att jag inte kan ta mig ner till köket. Det här kommer gå finfint! Ses på andra sidan då.

På benen

Idag mår hela familjen mycket bättre. Jo, för David åkte ju på det han också. Och det gjorde även stackars mamma.

Men idag är det nästan som att all energi har legat och lurat i nån vrå och plötsligt hoppat tillbaka in i kroppen igen allt på en gång. Här har tvättats och storstädats och sanerats och till och med putsats ett fönster eller två.

Jag är lite sugen på att baka bullar också men inser att jag inte skulle kunna hålla mig från att äta dem, och magen tycks fortfarande föredra en strikt diet på te och skorpor.

Eftersom vi missat den härliga solen i helgen tog vi igen det idag med en lunch i lusthuset. Det var premiär för i år och gav en försmak av de många långa härliga sommarkvällar som väntar!

Ska det bli vår eller inte

Nu har hela familjen klarat av kräksjukan och är hyfsat på benen igen. Ibland kan man få i sig så mycket som en liten bit falukorv med en klick mos, då blir man proppmätt. Det var toktigt fint väder igår när jag mådde som sämst men jag var ändå ute på baksidan och tog den här bilden.



Gött, äntligen kommer våren! Men ack vad grundlurade vi blev, igen... Det snöar nämligen jättemycket ute. Det spelar ingen roll hur mycket tulpanerna tar sig bakom snödropparna, Kung Bore har inte släppt greppet om Hälsö än och lär väl inte göra det helt och hållet än på ett tag vad jag kan förstå. Eftersom jag räknas som pestsmittat 48 timmar efter jag tillfrisknat blir det till att stanna hemma från jobbet imorgon. Vore ju inte särskillt hyggligt att gå dit och lämna av basiluskerna så halva kontoret insjuknar.

Facit

Kl 16 rings ett telefonsamtal från hälsö till kärra.

Jag: jag mår skit
Mamma: jag kommer

En timme senare sätter hon nyckeln i dörren med alla tänkbara förnödenheter. Sängen bäddas rent. Cola, vatten, alvedon och kräkhink serveras och Julia får äntligen komma upp ur sjuksängen. Själv kan jag ägna mig fullt ut åt det enda som funkar: att ligga helt stilla.

Så här några timmar senare är vätskebalansen hyfsat återställd och jag har till och med fått i mig en rostmacka.

Älskade mamma, hur skulle jag ha klarat dagen utan dig?

Nu är mamma på väg till färjan och David på väg därifrån. Själv har jag väl inte varit en fullt lika god mamma idag, men det ska kompenseras med råge.

Nu håller vi tummarna för att mamma inte blir sjuk!

När kräksjukan kom till ön

Det där skyddet man har genom amningen så att bebisen inte blir smittad när mamman är sjuk, det gäller inte tvärtom kan jag säga.

I bästa fall kommer David hem vid nio-tio ikväll. Tills dess är det bara att bita ihop och ta hand om febrig bebis bäst det går mellan toalettbesöken.

Mina underbara föräldrar har givetvis erbjudit sig att komma hit och hjälpa till. Höjden av osjälviskhet. Eller altruism som det heter. Man kan ju fortfarande vårda sitt språk även om man är sjuk.

Det vore ju dock höjden av egoism att låta dem äntra det kontaminerade området. Hur självisk jag är får dagen utvisa.

Ont i hjärtat

Den här dagen har gått i kaskadspyornas tecken. Julia har stått för kaskaderna och jag för torkandet och tröstandet. Dagen har givit mig en djupare insikt i en av föräldraskapets baksidor - den hemska smärtan i bröstet när ens barn mår dåligt.

På barnmedicin tipsade de om att amma bara pyttelite i taget och ge lite vätskeersättning. När jag vägrar mitt utsvultna barn att äta sig mätt går tankarna till de som inte har möjlighet att mätta sina barn. Det måste vara fruktansvärt. Och tyvärr förmodligen mycket vanligare än vad vi vill tro.

Om man ska se något positivt i en sjukdag, så är det väl att man kan få lite mer gjort medan pyret sover sig frisk. Idag har det därför bakats surdegsbröd i gryta. Det blir en härligt knaprig skorpa när man bakar det i gryta och smakar nästan som stenugnsbakat. Och så blir det snyggt också!





Nu är det väl lika bra att gå och lägga sig så att man får nån sömn. Jag ser inte direkt fram emot den här natten...

När man har bestämt sig

Vi hade bestämt oss för den här tapeten från Ralph Laurent till vårt nya sovrum. Den skulle passa bra rent stilmässigt till den vita plankväggen som David byggt in till klädkammaren. Enkelt, stilrent och marint.



Efter att ha överlagt med personalen i tapetaffären insåg vi dock att det är en ganska dålig ide med randiga tapeter i ett gammalt hus med skeva väggar. Inte en chans att det går att få snyggt i hörnen.

Då tänkte vi om lite och efter många om och men fastnade vi för den här fina tapeten från sanderson.



Dels vet vi att den blir snygg på väggen eftersom vi ofta beundrat den i blått hos goda vänner med mycket bra smak. Dels matchar den ju kaprifolen i trädgården. Dessutom skadar det ju inte med lite extra romantik i sovrummet.

MEN! Nu insåg jag när jag låg vaken inatt att den inte kommer göra sig så bra i stilen med den vita plankväggen (som redan är byggd). Så nu vet jag inte igen.

Kanske den här från sandberg fast i ljust?



Lite hjälp här tack!

Trött eller?

Sömnbehovet tycks ha ökat markant. En gång i tiden kunde jag sitta uppe halva nätterna och se på film eller spela datorspel och ändå orka med att jobba varje dag. Nu är det tydligen inte så längre för jag sov som en klubbad säl i 10 timmar inatt. Detta för att jag var vaken till 23 i förrgår och tog 6-tåget från Stockholm igår. Kan en natts kass sömn ta knäcken på mig nuförtiden? Jag tror inte det men helt klart behöver jag sova mer än innan. Idag är jag piggheten själv och för första gången i år tog jag vårjackan på mig och fryser inte ens. Till helgen ställer vi fram klockan och får en extra soltimma på kvällen, det kommer bli underbart! Våren, du är efterlängtad. Än mer efterlängtad är F1-premiären som också är till helgen där hjärtat klappar lite extra för Lotus eftersom Ronny Pettersson körde för dem. Måste bara hitta en TV med Viasat Motor.

Mot huvudstaden

Så var det då äntligen dags. Den stora utflykten till Stockholm för att hälsa på Linas bror med familj. Mest nyfikna är vi förstås på att få träffa Julias söta kusin! Igår förbereddes resan med omfattande packningsplanering. Min kära hustru vad du är bra på att skriva listor och komma ihåg saker. Det är ju något helt annat att resa med en bäbis. Hon har med sig ca dubbelt så mycket som Lina och jag tillsammans fast hon bara är 64 cm lång, helt ofattbart. Nåväl, vi kom iväg riktigt i god tid (tåget går 08:32) och satt i bilen 07:10. När vi anländer färjeläget ser vi till vår fasa att färjan går om 35 minuter!!! Vi kommer ha 28 minuter att köra till stan, parkera bilen, gå till stationen och packa in oss i tåget. Tack alla andra trafikanter för att ni höll er hemma så vi hade fri lejd. Vi hade 5 minuter till godo när vi satt oss på våra platser, men man blir ju såå trött av att åka tåg, du-dunk, du-dunk.

Om den visdom som kommer med livserfarenhet

Det går lite trögt att få Julia att börja äta mat. Eftersom hennes viktkurva tycks gå neråt för varje bvc-besök vi gör, så gör jag mitt bästa för att det ska gå lite bättre. Jag har därför börjat äta havregrynsgröt på morgnarna i ett försök att få Julia att äta lite mer av sin gröt. Inte för att det verkar fungera än så länge, men jag ger inte upp i första taget.

Men i ärlighetens namn så är det här med havregrynsgröt ganska meningslöst som föda. Som gammelmormor brukade säga - håvregrynsgröd är i rave innan man kommit ud genom dörrn".

Ursäkta min halvdana transkription av bohuslänskan. Men åh så rätt hon hade gumman.

Man blir klok med åren.

Härliga Skärgårdsliv

Jag måste ju ändå säga att det finns ingenstans jag hellre skulle vara strandsatt än här och nu. Vilka härliga dagar det har varit.

Igår hade Julia feber efter en vaccinering och slapp därmed babysimmet, till hennes stora förtjusning. Istället blev det en långpromenad till grannön för att införskaffa lite förnödenheter. Julia fick en rejäl chans att sova bort febern, och själv fick jag njuta av underbart väder och vackra vyer. .

Efter tre år har jag fortfarande svårt att förstå att vi bor så här.

Strandsatt småbarnsmor i penselnöd

Idag bakas det bröd på Hälsö.

Vi har fått en spik i bakdäcket på bilen och därmed pyspunka. Spik i däcken och tomater på fönstrena är sånt som man får ta som tjotte. Nej då, skämt å sido. Men det här med punkan gör ju att vi är lite strandsatta jag och Julia tills däcket är fixat. Vad bättre då att hitta på än att fylla upp frysen med trekantiga rågbröd med pumpakärnor.

http://www.matklubben.se/recept/trekantiga_raagbroed_med_pumpafroen_70178.html

Jag gillar websidor som går ut på att man själv laddar upp sina favoritrecept. Ofta får man med lite specialknep och tips på köpet. Den här gången lärde jag mig t.ex. att smörja händer och redskap med olja istället för mjöl för att undvika att degen ska fastna i allt och alla. Så himla mycket bättre! Julia lyckades ändå få deg över hela byxorna på nåt vis, fråga mig inte hur.

Vad jag däremot starkt ogillar är min uråldriga bakpensel som fäller penselspröt så att det ser ut som att det sitter fast små äckliga hårstrån i alla frallorna. Jag behöver en ny pensel omgående. Det är dock en sån där grej som man aldrig kommer ihåg att köpa. Som salt.

Så kära vänner, nästa gång ni kommer på besök, köp med en bakpensel istället för tulpaner så ska ni få hårfria bullar framöver. En sån där i silikon vill jag ha. Och salt.

Punktering

Idag kan man säga att jag varit effektiv. Pigg som en lärka skuttade jag ur sängen 05:30, duschade och klädde mig, pussade familjen hejdå och gick ut i vårsolen. Jag överdrev visst lite där men det fattade ni ju ändå. Anledningen till att klockan ringde okristligt tidigt just idag var att jag skulle ut och byta höger bakdäck som fått punktering. Hade tänkt lägga in en bild här men min telefonkamera levererar inte direkt toppenbilder i skumrasket innan klockan 6 så det får vara. I alla fall, muttrar avskruvade och det ska bara vara att lyfta av däcket men nähäpp, se du det ville inte däcket vara med om. Jag fick ta reservhjulet och slunga det med kraft ett par tre gånger mot det däck som satt på så lossade det lite grann. Snart så var reservhjulet monterat och jag kunde åka mot jobbet.

Såhär ser färjekön ut 06:15


Jag anlände kontoret klockan 7 och känner nu att det hade varit skönt om jag sovit en halvtimma till. Jag hade ju ändå hunnit i tid.

Att blogga eller inte blogga, det är frågan.

Jag har funderat på det här med att blogga. Är det verkligen sunt det här behovet folk verkar ha idag av att dela med sig av sitt liv till allt och alla? Ska man ge sig in i bloggandet eller ska man stå utanför? Det finns så många aspekter att ta hänsyn till. Och om man nu skulle börja blogga, vem skulle då vara intresserad av att läsa?

I och med att dessa ord är skrivna så är beslutet också fattat. Tankegångarna gick helt enkelt mot en slutpunkt där jag bestämde mig för att skita i alla synpunkter (främst mina egna) och bara köra. Om inte annat kan man alltid se det som en väldigt billig terapiform. Här finns pengar att tjäna!

Sluta jiddra - börja blogga helt enkelt. Då gör vi så.

Ny blogg!

David bestämde sig för att flytta sin blogg och bjöd samtidigt in mig att bidra till bloggen. Ny bloggare, ny hemvist, nytt utseende, nytt namn - ny blogg helt enkelt. Hoppas ni ska gilla den!

/Lina

Nu tar vi nya tag

Hej och välkomna till den nya bloggen.
Vi har ju blivit en till i familjen nu och då tänkte vi utöka bloggen till en familjeblogg istället för en husblogg som jag hade förut.

Den gamla bloggen kommer finnas kvar tills vidare på http://husmannen.webblogg.se/.
Det kan hända att jag flyttar hit gamla inlägg när jag har jättemycket tid över.
Mycket nöje!