Hurra hurra hurra!

Idag hade vi halvårsfirande vid frukosten jag och Julia. Extra mycket äppelmos på gröten blev det.

Just nu för sex månader sedan fick jag för mig att tvätta håret. Man måste nämligen vara ren i håret när man ska föda barn. Det förstår ju vem som helst. Tre-fyra värkar i duschen, sen upp på pilatesbollen och andas sig igenom några värkar till medan David hjälper till att föna håret. För man måste vara torr i håret när man ska föda barn. Det förstår ju vem som helst.

Ja ja, vi hann ju in till Mölndal gott och väl med två centimeter till godo. Sedan fanns hon, underbara, ljuvliga lilla Julia. Fast då var det Ebba, men det är ju en annan historia.

6 månader i våra liv är inte mer än två kvartalsrapporter, lite renovering, nån spahelg, ett gäng grillkvällar och så kanske nån semesterresa. 6 månader i Julias liv däremot, är ju hur länge som helst. Så mycket som hänt med henne på den här, relativt korta tiden, så är det ju ett under att hon inte drabbats av utmattningssyndrom. En hel värld har, bit för bit, öppnats upp för henne. Igår såg hon en katt för första gången på nära håll. Det var spännande må ni tro!

Och så mycket som finns kvar för henne att upptäcka. Så mycket som finns kvar för oss att visa henne. Tror nästan det är bäst att jag väcker Julia och går ut på upptäcktsfärd!