29 mars 2012
28 mars 2012
Fina flickor
LD tar idag upp ett ämne som figurerar ofta i våra tankar hemma och i diskussioner med nära och kära.
http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/2012/march/vem-ger-dig-ratten-att-recensera-mina-barn.html
Visst är de fina, våra barn, men vi bör kanske tänka oss för innan vi tillskriver dem detta att vara fin som främsta egenskap. Att så fort en flickig klänning eller ett glittrigt hårspänne åker på, kommentera hur fina de blir, sänder ett tydligt budskap till våra barn. Det är viktigt med fina kläder för att få beröm och bekräftelse.
Är fin det adjektiv vi tenderar att använda mest för att bekräfta våra barn, riskerar vi i värsta fall även att förmedla att deras utseende är deras främsta egenskap. Då står vi sedan där med en tonårsdotter vars självkänsla sitter i smink, kläder och klackar, och som fortsätter söka bekräftelse just för sitt utseende.
Julia är inte ens 1,5. Redan nu vill hon visa upp klänningar och tofsar när det kommer hem folk, för att få den typ av bekräftelse hon redan vant sig vid.
Självklart ska vi bekräfta våra barn för att bygga upp en så stark självkänsla vi bara kan. Men enligt min mening bör vi snarare bekräfta dem för de personer de är än för sina kläder och sina prestationer. Det gäller bara att tänka till och hitta alternativen för att inte hamna i fin-fällan. Säg gärna "vad glad jag är att se dig" istället för "vad fin du är idag".
Tycker du att klänningen är väldigt fin är det ju helt ok att viska det till mamman istället som redan är förstörd och törstar efter denna typ av bekräftelse även å sitt barns vägnar. För är det inte därför vi sätter på dem de där klänningarna över huvud taget? Inte är det ju för att de är så lekvänliga i alla fall.
http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/2012/march/vem-ger-dig-ratten-att-recensera-mina-barn.html
Visst är de fina, våra barn, men vi bör kanske tänka oss för innan vi tillskriver dem detta att vara fin som främsta egenskap. Att så fort en flickig klänning eller ett glittrigt hårspänne åker på, kommentera hur fina de blir, sänder ett tydligt budskap till våra barn. Det är viktigt med fina kläder för att få beröm och bekräftelse.
Är fin det adjektiv vi tenderar att använda mest för att bekräfta våra barn, riskerar vi i värsta fall även att förmedla att deras utseende är deras främsta egenskap. Då står vi sedan där med en tonårsdotter vars självkänsla sitter i smink, kläder och klackar, och som fortsätter söka bekräftelse just för sitt utseende.
Julia är inte ens 1,5. Redan nu vill hon visa upp klänningar och tofsar när det kommer hem folk, för att få den typ av bekräftelse hon redan vant sig vid.
Självklart ska vi bekräfta våra barn för att bygga upp en så stark självkänsla vi bara kan. Men enligt min mening bör vi snarare bekräfta dem för de personer de är än för sina kläder och sina prestationer. Det gäller bara att tänka till och hitta alternativen för att inte hamna i fin-fällan. Säg gärna "vad glad jag är att se dig" istället för "vad fin du är idag".
Tycker du att klänningen är väldigt fin är det ju helt ok att viska det till mamman istället som redan är förstörd och törstar efter denna typ av bekräftelse även å sitt barns vägnar. För är det inte därför vi sätter på dem de där klänningarna över huvud taget? Inte är det ju för att de är så lekvänliga i alla fall.
Favoritsyssla
Julia kan hålla på i timmar med att sitta vid fönstret och pilla med stearinljusen och nötterna i ljusstakarna vi har där. Hon petar loss lite stearin och så smörjer hon in händerna med det, nötterna flyttas oftast runt mellan ljusstakarna.
27 mars 2012
11 mars 2012
Mysgömma
Idag har vi tömt utrymmet under trappen på allt som legat där. Vi har istället satt in en lampa, kuddar och gosedjur. Varsågod Julia, här får du ett eget litet krypin. Hoppas du ska trivas!
06 mars 2012
Kan själv
Vi har köpt pallar på ikea så Julia når att tvätta händerna själv. Nu efter 10 minuter borde de väl vara rena.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)