En doft av sommar

Det doftar ljuvligt av sommar i trädgården. Kolla bara här:











Och ännu finns det knoppar kvar. Till helgen skulle det visst bli 18-19 grader, så hoppet lever även får dessa två.

Långkokt inpackning

Igår var ju David som bekant ute och vittjade tummertinor på kvällen. När han kom in från den ruggiga höstkvällen tänkte jag att det kunde passa bra med en portergryta med palsternackmos och baconstekta haricots verts.

http://www.ica.se/Recept/rustik-portergryta-med-palsternacksmos-714103/

Det gjorde det. Jäklar i min låda så gott det var! Idag fick Julia en osaltad variant till lunch. Hon åt upp bönorna med hull och hår men tyckte att resten av maten passade bättre som hårinpackning.








Det där med långkok verkar inte vara hennes grej. Rätt så skönt egentligen faktiskt.

Hur gick då hummerfisket?

Vi slängde i 3 tinor till på kvällen vilket medförde att vi bara hann vittja en tina innan mörkret la sig. Det räckte i och för sig. Bilder finner ni här. Vi siktar på storfångst i år :)

Hummerpremiär

Idag klockan 07:00 gick startskottet för årets hummerfiske. Efter som jag blev av med en tina förra året har jag bara en att fiska med i år (ska köpa 2 till). Med stora förväntningar kastade jag och grannen A loss med deras fina fiskebåt Havanna redan kvart över 6. Jag hade med mig kaffe och bullar och A hade med sig laxhuvuden, de senare till hummrarna. Efter en rekogniseringsrunda med ögonen klistrade vid ekolodet hade vi bestämt var vi skulle släppa i burarna. Någon minut över 7 åkte den första i plurret och jag kan lova att om vi får någon hummer kommer det finnas info om det någon gång runt 19 ikväll här och här. Alldeles nyss ringde A mig och berättade att han hade varit ute och spanat lite och en av hans tinor hade sjunkit, sjukt tråkigt! Undrar hur många tinor vi har kvar när säsongen är över?

Middag

Här dinnerar jag i afton! Inte illa va?

Och så blir jag sådär arg igen

Idag var jag inne i en bokhandel en sväng. Jag behöver ju inte säga vilken, men det är ju inte så att det finns så jättemånga att välja på här ute. På bästa skyltningsplats i butiken står den här:




En jättemonter med produkter från Top Model. Enligt expediten är de mycket populära bland barnen. Här kommer några närbilder på produkterna hämtade från butikjasmin.se













Jag tror att jag låter bilderna tala för sig själva. Är det bara jag som ser problemet i att vi ger våra flickor dessa bilder att spegla sig i? Okej att det må vara detta barnen "vill ha", men är det barn som har tillverkat dem, köpt in dem till butikerna, ställt dem på bästa skyltningsplats, köpt med dem hem?

För några veckor sedan presenterades en undersökning som visar att var femte sjuårig flicka vill gå ner i vikt. Sug på den ni!

En ny kompis i lådan

Av fina vännen Cilla har jag fått en prenumeration på magasinet Baka. Jag har bara läst ett nummer hittills, men är mycket nöjd. Förutom att det är grymt snyggt och välplanerat, så är det fyllt av intressanta reportage från bagerier och konditorier runt om i landet. Recepten är samlade i slutet av tidningen så att man slipper bläddra och bläddra för att hitta det där brödreceptet. Inne i tidningen finns istället bara en läcker bild med en kort bildtext och hänvisning till recept i slutet.



Om man är intresserad av framförallt brödbak och surdegar, men även macarones, whoopie pies och diverse bakredskap, kan jag varmt rekommendera Baka.

Nu är hösten här!

Jag hade tänkt vänta till oktober, men i förrgår gick det inte längre. Nu är elementen på i hela huset!

Idag tog jag även fram åkpåsen och vindskyddet till vagnen för en fika på Hönö med Elsa och Rio. Det var mysigt för den lilla sjuklingen och hennes mamma att få komma ut lite. Även om Julia kanske var lite avslagen...





När det är höst får man ju mysa lite extra. Julia har en ny ändamålsenlig favorit - ett mjukisdjur från WHO. Ekologisk och allt! Fast det råder lite delade meningar om vad det är för djur. Vi har landat vid utter. Vad tror ni?

Och när vi ändå är nostalgiska...

Så kör vi några bilder från dagen med stort D - 4e augusti 2007 på Hållö.













Tja, det var de fyra jag hade i telefonen. Samtliga foton av Marco Seiriö.

Vilken underbar dag det var! Och vad snygga vi var!

Nostalgi och saknad

När vi hämtade posten igår var det bara reklam. Trist. Men så såg jag en den här bilden på omslaget:







Filmaffischen från Casablanca. Och så blev jag sådär glad och alldeles varm i bröstet. Inte bara för att den är jäkligt snygg, utan mest för att den låg till grund för vår bröllopsinbjudan som Davids fina syster Hanna målade för oss.






Ett lite lustigt sammanträffande är att Julia på sistone har visat ett väldigt stort intresse för målningen. Nu när David är bortrest är det ännu starkare. Vi har målningen i sovrummet. Så fort hon vaknar kryper hon över sängen bort till tavlan och säger Pappa! Idag var jag tvungen att ta med den ut i vardagsrummet och låta henne krypa runt lite på den och pussa på ansiktena. Så fort jag försökte ta bort den blev hon jätteledsen.





Nu får David faktiskt se till att komma hem snart!

Fredagsyoga

Fredagar på öarna är Zumba med Sofia Hansson på sportlife. Sofia fyller på med energi, och zumban lossar veckans spänningar i nacke och axlar. Den här fredagen är ju dock David bortrest, och förutom att Julia är för liten för barnpassningen på gymmet så är hon dessutom sjuk.

Bra kvinna reder sig själv. Och om hon inte gör det så ser hennes bebis till att hon gör det. Jag har nämligen kört yoga över spjälsängen ikväll.

När Julia är sjuk sover hon väldigt oroligt. Hon vaknar var femte minut eller så, framförallt under kvällstid. Om man tar trappan i två steg och samtidigt drar ut hårbandet ur håret, är snabbt på plats och lägger ner henne på kudden, pillar in nappen och låter henne dra en lite i håret, så finns det en chans att hon somnar om i sin säng.

Risken finns dock att man blir stående där, dubbelvikt över dubbelsängen, med håret fast i ett järngrepp i den lilla bebishanden, samtidigt som överkastet på golvet börjar glida iväg under fötterna.

Ja, det känns i kroppen även den här fredagsträningen, men nåt vidare mjuk i nacken tycks jag inte bli tyvärr.

Nu har Julia somnat om i min säng efter sisådär femte omsövningen. Jag får be grannarna om en regncheck till deras inbjudan, och istället fredagsmysa framför tv:n med ett glas vitt och örtbakad sej på ratatouille. Det duger det med!

Se där ja!

Här ligger jag bredvid en nyss insomnad snorjärs och tycker synd om mig själv. Inget på tv. Inget godis hemma. Inte ens lite smör i kylen så att jag kan sno ihop lite chokladbollar.

Så surfar jag in på tv.nu och plötsligt känns livet lite ljusare. Det är damhandboll ikväll! Sverige-Danmark kl åtta. Kan bli bra det här!

Nu har jag en timme på mig att sanera huset från snorpapper och hitta några mikropopcorn eller nåt. Sen kör vi!

Först ska bara snorjärsen sluta vakna var femte minut så att jag vågar mig härifrån. (Ok, det är lite synd om henne också då då.)

När katten är borta snorar råttorna i sängen

David är på konferens några dagar. Som vanligt när David ska åka bort så ser jag till att vara fullbokad eftersom jag inte har så himla stort behov av egentid (läs: är mörkrädd).

Som vanligt när jag gjort upp massa planer och fulltecknat kalendern så blir Julia sjuk. Så nu ligger vi här i sängen och väntar på bättre tider. Såna tider när Julia är lite mindre snorig och febrig, när jag har sovit mer än en timme senaste dygnet, och när pappan är där pappan ska vara - hemma!

Men det regnar ju ute i alla fall. Det är ju skönt.

Kalla det curling om ni vill, jag kallar det respekt.

"En sån liten skitunge hon är. Hon gnäller ju bara för att få som hon vill. Så fort hon får komma upp i knät / ner på golvet / får sin leksak / napp / vatten / majskrok, så blir hon ju tyst!"

Sen när är man en skitunge för att man talar om vad man vill? Sen när kan en bebis kommunicera på så många andra sätt än att titta uppfodrande på det de vill ha och gnälla tills någon förstår? Sen när finns det ett egenvärde i att neka barn att få sin vilja igenom bara för att de ska lära sig att de minsann inte ska få som de vill?

Vill vi fostra ännu en liten flicka som inte tror att henne vilja räknas? Vill vi skapa ännu en kvinna som sätter sina egna behov i sista hand och viker sig för andras vilja? Eller än värre, vill vi forma ytterligare en tjej som blivit så van att kväva sin egen vilja att hon tappat bort den?

För hur många tjejer har vi inte redan i vårt samhälle som inte längre vet vad de vill? Som får ångest vid minsta lilla beslut, i allt från karriärval till vilken kaka man ska ta till kaffet.

Kvinnorna i min släkt har löst problemet på sitt eget sätt. Vi köper alltid en kaka av varje, och så delar vi alla kakorna i lika bitar så att alla får smaka på alla kakor. Det fungerar bra vid kakbeslut, men sämre vid yrkesval.

Jag vill att min dotter ska bli en viljestark kvinna som ser det som självklart att hennes vilja räknas minst lika mycket som någon annans. Jag ser inget egenvärde i att vägra bemöta hennes vilja bara för att hon ska lära sig att hon inte alltid får som hon vill. Visst, hon får inte leka med saxen bara för att den ser skojig ut. Men är hon i behov av en trygg famn, och har kompetensen att tala om det för mig så är det också självklart att jag gör henne till viljes.

Man kan aldrig skämma bort ett barn med för mycket kärlek och närhet. Men man kan lära dem att kuva sig och "veta sin plats" genom att ignorera dem. Om det nu är det man vill alltså.

Vadå arbetskläder?

Igår efter att våra gäster T & H åkt hem gick jag ut för att måla betongen jag lagt för dräneringen ( mer om den innom kort, samlar bilder) med kallasfalt. Jag har lagt vattenbeständig betong men varför inte ha både hängsle och livrem liksom. Så jag tog på mig stövlar för att inte få denna svarta sörja på mig, målade på och var allmänt nöjd. När jag kom in fick jag rota fram lacknaftan för att kunna rengöra händerna. Tyvärr funkade det inte lika bra på de enda hela jeansen jag äger :( deppig.

När går de om oss?

Det sägs ju att barnen vänjer sig mer och mer vid tekniken och lär sig fortare och fortare. Konstigt vore det väl annars eftersom tekniken blir mer och mer tillgänglig. Här om dagen fick Julia en sån här:

Hon är ju trots allt 11 månader nu och då måste man ju ha en egen mobiltelefon. Saken är den att det är förstås en dummy (inte skulle vi ge henne en telefon redan! Men en ipad funderar jag på om hon inte behöver...) och att hon har förstått det i och med att figurerna inte flyttar på sig när hon drar med fingret över dem. Jag tycker jag är ganska uppdaterad vad det gäller den nya tekniken men jag inser att jag kommer vara omsprungen med hästlängder mycket snabbare än jag vill erkänna.

Detox?

Om någon undrar vad man gör hela veckorna när man är mammaledig ute på öarna så kan jag tala om det för er. Det är nämligen så fiffigt ordnar så att det alltid är någon typ av förälder/barn-verksamhet varje dag på någon av öarna. Det är öppna förskolor och sångstunder och vuxen/barn och allt vad det heter. Ibland är det till och med två per dag.

Och vad har då allt det här gemensamt, förutom att det är massa barn som leker och sjunger och har sig? Jo, man fikar. Det är bullar, det är kakor, det är kex, eller som idag: både bullar och kakor. Och ni vet väl att det är ouppfostrat att inte smaka på alla sorter? Och eftersom Julia inte får äta så mycket sött för sin mamma, så måste jag vara väluppfostrad för henne med.

Kort sagt: mitt sockerberoende har skjutit i höjden under min föräldraledighet. Det ska bli väldigt intressant att se hur många vändor per dag det kommer bli ner till kiosken i november när jag börjar jobba.

För att ge mig själv en avskräckande kur och kanske en spark i rätt riktning (den mot minskat sockerintag alltså) tänkte jag se på landet brunsås på svt om en stund som idag handlar just om sockerkonsumtion. Är det lika avskräckande som programmet om kycklinguppfödning så kanske det kan hjälpa något i alla fall.

Sociala söndagen i bilder

Jag i bilen på väg till stan. Tar en bild till Wordfeud så att folk fattar att det är jag och inte dissar mina invites. Kolla in - mascara och allt. Det är ju inte varje dag man lämnar ön.







Efter ett smärre bergsbestigarpass kommer vi upp till Skansen Kronan och avnjuter en icke prisvärd men mycket trevlig brunch med trevligt sällskap. Vi träffade till och med öbor och kände oss som hemma.







Julia tyckte bäst om våfflorna.







Efter brunchen åkte vi ut till våra vänner furufnattarna på Furuholmen - en liten ö i en sjö utanför Landvetter.




Fnattarna hade plockat svamp och var i full fart med rensningen när vi kom. Jag vet en som inte är så förtjust i att den här bilden publiceras, men jag tror inte att hon läser bloggen ändå, så det är lugnt.



Skogens guld! Renset slängdes bortanför bastustugan för framtida skördar. Givetvis fick vi med oss en påse Götta hem också.




Och så rensa lite till...




Schysst rensningsvy i alla fall.




Hejdå för den här gången! Nästa gång stannar vi och bastar i vedbastun med finnarna.

Sociala söndag!

Det är söndag, närmare elva, och klockorna ringer in till brunch på Skansen Kronan i goda vänners sällskap.

En lång sommar har passerat utan att jag har träffat flera av de som jag ändå räknar till mina närmsta vänner. Dåligt är vad det är!

Idag gör vi något åt det och inleder alltså med en söndagsbrunch med C o M på stan och åker sedan vidare mot Furuholmen för att möta upp A o M.

Lika bra att passa på när man ändå lämnar ön!

Härliga fredag

Visst har det varit en underbar dag idag? Jo, det har det.

Först satt jag och Julia i solen på Nimbus uteservering med mammor och barn från föräldragruppen och göttade oss med en fika. Eller ja, jag drack kaffe emallanåt medan jag sprang med Julia upp och ner för trapporna. Men ändå. När vi satt där och hade det som goast så ringde David och meddelade att han minsann var på väg hem, för han hade bestämt sig för att ta halvdag idag.

Vi plockade upp David vid färjan och begav oss hemåt via cementgjuteriet för lite extra shopping. Sedan tillbringade David eftermiddagen med att gjuta betong medan jag och Julia lekte på hennes nya lilla lekplats.





När klockan var halvsex tyckte jag att David minsann fick vara färdig så att jag skulle hinna till mitt zumba-pass. Det var han - precis! Så jag sprang ner till bilen och körde iväg, zumbade så höfterna fick vad de tålde och lite till, och kom hem lagom till ett sovande barn och ett nystädat kök.

Fredagsaftonen inleddes sedan med att dricka vin och äta kalamati-oliver medan vi lagade kvällens tre-rätters: kalixlöjrom på toast med crème fraîche och rödlök; laxfilé med bulgur och en puré på rotselleri och blomkål, och slutligen nu inkokta päron med citrongräs och lättvispad grädde.

Tyvärr fick efterrätten avnjutas i omgångar eftersom lillsnäckan tycker det är dags för oss att komma och lägga oss. Nu har även jag ätit upp min efterrätt, och det är dags att blåsa ut ljusen, borsta tänderna och krypa ner till familjen.

Tack för en härlig dag!

Idag hände det

Jag hade extremt bråttom till bussen. Jag rusade över trädgården och hann inte ens vinka hejdå till Lina och lilla Julia eftersom de inte hunnit till fönstret innan jag älgat bort över nejden. När jag springer i backen ner mot busshållplatsen hör jag att bussen svänger in på vår lilla vändplan, skönt tänker jag, det står någon där och ska gå på det är därför bussen svängt in. De kör nämligen bara förbi ute på vägen annars om man inte står på hållplatsen enligt pilen på bilden. Men ingen stod på hållplatsen (H), bussen hade svängt in ändå. Det har aldrig hänt förut vilket brukar medföra att man får gå hem igen och vänta 30 minuter. Lyckan var gjord och jag tänker att de kanske hörsammat mina önskemål om att de ska svänga in fast ingen står där. Det lär jag märka inom den närmsta veckan eftersom det händer allt som oftast att jag har ca 30 sekunder på mig från dörren ner till hållplatsen. Varför går du inte tidigare hemifrån tänker du? Varför skulle jag det säger jag. Om det fungerar som det ska så behöver jag inte vara ute i kylan mer än 30 sekunder. Nu till det andra fantastiska denna morgon: det var värme på bussen! Det blåste inte kalluft! Härligt.

Ömsesidig respekt önskas

Man kan ju tycka att det är i tidigaste laget att ställa klockan på 05:20 för att man ska gå upp och jobba. Om man är ett mycket litet barn och vaknar 04:20, kan man inte då tänka: "Hmm, mamma och pappa sover. Jag tar och stoppar nappen i munnen och somnar om ett slag". Så kan man ju tycka att de borde göra istället för att gnälla sig upp i vår säng, kräva välling och sedan ligga och dra oss i håret tills min klocka ringer. Jag respekterar att hon vill sova ibland, då kan hon väl respektera att jag vill sova ibland. Eller? Nu är klockan 12 och jag har redan varit vaken i 7 timmar och 40 minuter, det känns inte normalt.

OS i London

Kom precis på att jag kommer ju vara pappaledig under hela LondonOS till sommaren. Visst är det väl så att 1,5-åringar gärna tittar på mycket sport? Och så sitter de väl stilla också eller?

Vad ska man säga...

Tänk dig in i följande scenario:
Din jobbdator krånglar som f-n, kraschar, du har ingen mail med mera. Du ringer då it-supporten på ditt företag och de säger 'Vi ska åka alla de långa milen till ditt kontor om fyra dagar'. De säger inte så men de tänker så. Hur gör du då när det gått fyra dagar och de kommer?

A. Du säger 'Åh vad bra att ni är här, jag har ju haft fyra dagar på mig att förbereda så jag kan jobba med sånt som inte kräver en dator så ni kan slå er ner och fixa den'

B. 'Hej på er. Eftersom ni sagt till i så god tid har jag ordnat så jag kan sitta vid en annan dator medans ni fixar min.

C. 'Tja, kan ni fixa datorn fort för jag behöver den verkligen'

D. 'Hej, kan ni vänta tills jag gått hem och fixa min dator då?'

Min användare valde alternativ D. Jag har alltså hyrt bil, åkt massa mil, inställt mig på förmiddagen på kontoret och så får jag åka hem igen för att koppla upp mig hemifrån på kvällstid och jobba då istället. Förvånansvärt många väljer alternativ C och D, det är för mig helt ologiskt. Hur hade du själv gjort? Ärligt nu!

Hon vill, men kan inte sova.

Vinden viner där ute och regnet piskar mot rutan. Ljusen har snart brunnit ut, pastan svalnat och skaldjuren blivit sega i vitvinssåsen.

Då och då knakar det till i en golvbräda på övervåningen, och jag tänker att nu - nu har Julia somnat och David är på väg ner för att äta.

Men det är bara ett gammalt hus som låter som ett gammalt hus gör.

Vår lilla tös

Det låter ju klychigt men tiden går ju så fort. Jag minns det som om det vore ja kanske inte igår men väl en månad sedan som Julia kom till världen. Den där lilla rödmosiga skruttan med massa mörkt hår och ljus slinga var vår nya älskling som skulle förändra våra liv i mycket positiv riktning. I början var allting nytt naturligtvis, Julia var kolikbarn i 3 månader och snorig i 6 så det var många vakna timmar. Månaderna gick och från att ha varit en liten groda som låg i fosterställning på mitt bröst är hon nu en livlig, sprallig och helt underbar liten krabat som snart kan gå själv. Du ska veta det söta lilla Julia att Pappa är så otroligt stolt över den du är och allt du gör (till och med när du vill upp och leka halv 5 en lördag). När du tittade på mig och sa Pappa och förstod att du tilltalat mig så gav du mig ett fantastiskt minne som jag alltid ska komma ihåg. Nu heter tydligen båda mamma och pappa "Pappa" och det är jag ju förstås också lite nöjd över för det brukar ju vara tvärt om. Snart kommer jag hem från jobbet, hoppas du vill leka med lego med mig då. Puss på dig, jag älskar dig.

Det här med öppna förskolan

För en vecka sedan hade öppna förskolan premiär för terminen. Det var även premiär för mig och Julia. Vi tyckte båda två att det var ganska spännande men mycket tröttsamt. Och så tyckte jag att det fanns väldigt smaskiga kakor. Julia tyckte nog att smörgåsrånen smakade ungefär som hemma.

Några iakttagelser jag gjorde var för det första att några veckor på öppna förskolan kommer förvandla min klängiga krypbebis till ett springande litet monster (mycket mer välkommet än vad det låter), för det andra att det är skillnad på kommunal öppen förskola och sångstund på nimbus. Skillnaden ligger i hur man sjunger sångerna. Inte så mycket att man bara sjunger om Jesus på nimbus som fördomsfulla föräldrar (jag) kanske trodde, utan mer att man modifierar texterna på andra vis. Kort sagt så ligger skillnaden i att på ÖF så skjuter jägaren haren, medan han på Nimbus TAR haren. Petitesser kan man tycka, men detta var väldigt viktigt. Så viktigt att vi blev tvungna att sjunga om sången när någon mindre vetande (jag igen) sjung fel.

Nej, öppna förskolan är min grej känner jag. Sånger är som sånger ska vara och man får goda kakor.

En annan iakttagelse jag gjort så här i efterhand är att det florerar en del baciller bland barn. Så i måndags blev det ingen ÖF för oss. Inte idag heller. Men nästa vecka - då ska vi vara friska och redo för nya baciller! Och kakor.

SJ, SJ, gamle vän?

Aftonbladet idag: "trafikverket vill att allmänheten sänker sina förväntningar på tågtrafiken i vinter."

Vilka förväntningar?

Note to self

Servera inte grötfrukost till barn med förkylningssymptom så som hosta och nysningar.

Speciellt inte om du knappt sovit tre timmar på natten.

Handla mat

Jag lovade ju att ge betyg på vår matkasse som vi numer beställer av ICA på nätet. Det är KANON! Man får god mat, lär sig nya små knep i köket och så får man ju en regäl bunt recept efter ett tag. Men framför allt så är det en sak som jag gillar, jag kom på det igår när vi skulle åka och handla. Man behöver inte planera vad man ska äta på hela veckan då maten i kassen räcker även över helgen för oss. Alltså behöver man bara köpa lite barnmat, frukost och kvällsmat. Det är gjort på kanske 20 minuter. Här är dagens rätt:






Isterband, prinskorv med matvete, oliver och körsbärstomater. Jag skulle tro att vi blir stamkunder.

Hur tänkte han här då?

David bakade bullar igår. Sedan frös han in görmånga bullar i varje plastpåse med en hård knut på varje påse.




Tanken måste alltså vara att jag ska äta en hel påse så fort jag blir bullsugen. Schysst!

När man gör sig till

Idag klädde hela familjen upp sig från topp till tå i faster Hannas vackra smycken för att åka in till butik/ateljé Four och fira ettårsjubileum. Jag hade till och med fixat håret, och då menar jag inte i den sedvanliga mammaknuten.

Julia hade matvägrat större delen av dagen, så vi kompromissade med en flaska välling i bilen så att hon skulle kunna somna direkt sen. Smart, tänker ni. Det tänkte vi med.

Tydligen fanns det en anledning till att hon matvägrat. Vällingen kom nämligen upp igen med besked.

Så istället för ettårsjubileum med ringutställning på Four, så blev det till att tvätta, bada, trösta, söva...
Men vi fick en mysig dag ändå här hemma med mycket lek och familjemys.

Utställningen "One of a kind" gick tydligen kalasbra även utan oss. Ringarna, som var tio unika ringar av tio olika smyckeskonstnärer, gick som smör i solsken. Hannas eget bidrag i järn såldes så fort dörrarna slogs upp. Inte undra på! Här hittar ni Four på facebook, och här kan ni dregla över en del av det vi missade.