Nästa vecka är det skönt att bo på Hälsö. Inte för att det ska bli särskillt bra väder eller för att det händer något speciellt kuligt där utan för att vi inte har någon kyrka. 1945 när kriget var slut (eller snart skulle ta slut) så beslöt sig någon att bjuda ut alla pingstvänner till Hönö. Detta fortgår år efter år och förmodligen är det inte bara pingstvänner nuförtiden utan alla möjliga religösa samfund som samlas där. Eftersom Sveriges mecka ligger i de småländska skogarna så är det under nästa vecka fler smålänningar än öbor i Öckerö kommun. Köerna med husvagnar och husbilar ringlar sig säkert redan långa ända ner till Ica Maxi i Torslanda, jag vet inte för vi har rymmt upp till Bohuslän. Det är bra att vi har semester för då kan vi bunkra på Maxi på vägen hem och inte lämna ön på hela nästa vecka och på så sätt slippa köa så mycket. Det är väl jättetrevligt att de vill samlas och umgås i skärgården allihopa men måste de sjunga lovsånger överallt hela tiden, alla vill kanske inte höra på det.
För att kompensera alla lovsånger ska jag gå på Iron Maiden imorgon. Hoppas jag har något att rapportera om det imorgon natt.
30 juni 2011
29 juni 2011
Långresa?
Kolla vad packning! Det måste vara en 3-barnsfamilj som ska åka till kanarieöarna i en vecka. Sicka loosers, ska de ha med allt det där? Hmmm det är ju Julia som sitter där mitt i alla grejjer. Det måste betyda att det är våra saker.
Konstigt.
28 juni 2011
Jo, det här med att kitta ur fönster...
Så många fönster man renoverat, och så fort man glömmer ändå:
* Hur mycket det blöder när man skalar av huden på vänstertummen med urkittningsmojängen
* Att hårfönen dör av värmeslag efter nån minut eller två när man håller den för nära kittet (ja, hårfön = kittvärmarnas budgetvariant i alla bemärkelser)
* Att allting tar ca tio gånger längre tid än man räknat med
* Att ryggen tar sjukt mycket stryk
* Sist men inte minst - den enorma tillfredställelsen när man efter en evighets bråkande med kittet äntligen kan plocka ur en hel ruta.
* Hur mycket det blöder när man skalar av huden på vänstertummen med urkittningsmojängen
* Att hårfönen dör av värmeslag efter nån minut eller två när man håller den för nära kittet (ja, hårfön = kittvärmarnas budgetvariant i alla bemärkelser)
* Att allting tar ca tio gånger längre tid än man räknat med
* Att ryggen tar sjukt mycket stryk
* Sist men inte minst - den enorma tillfredställelsen när man efter en evighets bråkande med kittet äntligen kan plocka ur en hel ruta.
Byggnation
Jaha. Vad ska det bli av den här brädhögen då?
Kolla fyra sidor! Det är 58 bitar allt som allt och väldans massa skruv.
Så ba! Utan ritning men med huvudet på skaft så har vi en låda. Någon annan dag ska jag bygga en botten och ett lock.
Jo jag hade tänkt att vi skulle ha en dynlåda så att vi slipper ha dynorna innomhus. De är både stora och många och tar väldigt mycket plats. Man kan såklart köpa en ful i plast, eller så bygger man en själv i tryckinpregnerat virke.
Kolla en sida!
Den som spar, hon har
Brukar ni också gömma undan godis för er själva (eller er man) för att ni inte ska äta upp allt på en gång?
Den här gången hade jag tydligen gömt det lite väl bra:
Det värsta av allt är att de fortfarande är helt okej. Ja, vi åt dem, vad trodde ni?
Den här gången hade jag tydligen gömt det lite väl bra:
Det värsta av allt är att de fortfarande är helt okej. Ja, vi åt dem, vad trodde ni?
Vinnarskalle
Jag och Julia tävlar om vem som kan få flest bitar av saker man slänger i golvet.
Julia gick ut hårt med fjärrkontrollen:
Jag kontrade snabbt med min fina, stora golvvas:
Mamman - barnet: 1-0
Nu hoppas vi att pappan kommer hem och städar snart.
Julia gick ut hårt med fjärrkontrollen:
Jag kontrade snabbt med min fina, stora golvvas:
Mamman - barnet: 1-0
Nu hoppas vi att pappan kommer hem och städar snart.
22 juni 2011
Att glädjas med Trissskraparna
Nu har jag sett på TV4 igen. Tänk att kunna rycka på axlarna och säga "alltid något" när man vinner 100 000. Gött!
Det är då man inser att tanten förmodligen inte behövde vinna så mycket mer än så. Så egentligen borde man bli lika glad för hennes skull som man blir för småbarnsfamiljen som vinner miljonen och kan byta trånga tvåan mot villan.
Varför gläds man bara med folk som just vunnit pengar, och inte med de som under en längre period slitit ihop till sparkontot, ärvt stort eller snålat och stoppat i madrassen? Åtminstone blir inte jag tårögd och hoppar högt för deras skull.
Nu kan dagens vinnare på TV4 ta sina 100 000 och fylla på under madrassen med. Kanske inte lika mjukt som ankdun, men alltid något som hon sa. Och det är ju jätteskoj för henne. Verkligen.
Det är då man inser att tanten förmodligen inte behövde vinna så mycket mer än så. Så egentligen borde man bli lika glad för hennes skull som man blir för småbarnsfamiljen som vinner miljonen och kan byta trånga tvåan mot villan.
Varför gläds man bara med folk som just vunnit pengar, och inte med de som under en längre period slitit ihop till sparkontot, ärvt stort eller snålat och stoppat i madrassen? Åtminstone blir inte jag tårögd och hoppar högt för deras skull.
Nu kan dagens vinnare på TV4 ta sina 100 000 och fylla på under madrassen med. Kanske inte lika mjukt som ankdun, men alltid något som hon sa. Och det är ju jätteskoj för henne. Verkligen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)