De ringde fel kille

Igår hände något roligt. Det ringde en kille med som pratade engelska med indisk brytning som sade sig ringa från Microsoft support och att de de senaste dagarna fått massa larmer från min dator, den var förmodligen nedlusad med virus påstod han. Detta är ju kul tänkte jag och spelade med. Han sa att det fortsatte att komma in larm från min dator och jag informerade honom om det konstiga i detta då ingen av våra fem datorer var online. Han viftade bort detta faktum och bad mig sätta mig framför datorn och trycka [Windowstangent + R], därefter skulle jag skriva eventvwr (detta startar loggboken på windowsdatorer). Här skulle jag gå in i systemloggen och leta efter varningar och fel. När jag upplyste honom att det senaste felmeddelandet i min systemlogg var från dem 6e januari och att det således var konstigt att jag skulle leta här om de nu fått så mycket larmer från mig de senaste dagarna så bad han mig gå till anpassade vyer / administrativa loggar istället (för där är ju bara fel och varningar(det sa han inte men det är så)).

Nu påstod han att det var här alla virus samlades och de kunde förstöra min dator och även andra datorer som jag hade inkopplade i nätet. Nu började jag tröttna på samtalet och Julia ville inte sitta still i mitt knä längre så jag läste upp några felmeddelanden för honom och informerade om att det var inga virus utan meddelande om att en del program hade stängt ner sig av okänd anledning och så vidare, det händer på ALLA windowsdatorer VARJE dag.

-Ålrajt (fast på engelska :) sa han då å så var det tyst i ca 10 sekunder sen la han på luren.

Detta är ju så klart ingen Microsoftsupport eftersom de ger blanka fan i om vi privatpersoner får virus utan det är försäljare som vill pracka på oss någon skit, förmodligen något antivirusprogram. Vi kom ju aldrig så långt i samtalet. Någon lyckas de säkert lura men de kanske inte lyckades så bra med mig som sysslat med detta i 14 år.

Min skrubb

I går kväll röjde jag ut det här:

 Och så blev det det här :

Baka, baka liten kaka

Idag har vi ätit kakdeg bakat hallongrottor.

Fina flickor

LD tar idag upp ett ämne som figurerar ofta i våra tankar hemma och i diskussioner med nära och kära.

http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/2012/march/vem-ger-dig-ratten-att-recensera-mina-barn.html

Visst är de fina, våra barn, men vi bör kanske tänka oss för innan vi tillskriver dem detta att vara fin som främsta egenskap. Att så fort en flickig klänning eller ett glittrigt hårspänne åker på, kommentera hur fina de blir, sänder ett tydligt budskap till våra barn. Det är viktigt med fina kläder för att få beröm och bekräftelse.

Är fin det adjektiv vi tenderar att använda mest för att bekräfta våra barn, riskerar vi i värsta fall även att förmedla att deras utseende är deras främsta egenskap. Då står vi sedan där med en tonårsdotter vars självkänsla sitter i smink, kläder och klackar, och som fortsätter söka bekräftelse just för sitt utseende.

Julia är inte ens 1,5. Redan nu vill hon visa upp klänningar och tofsar när det kommer hem folk, för att få den typ av bekräftelse hon redan vant sig vid.

Självklart ska vi bekräfta våra barn för att bygga upp en så stark självkänsla vi bara kan. Men enligt min mening bör vi snarare bekräfta dem för de personer de är än för sina kläder och sina prestationer. Det gäller bara att tänka till och hitta alternativen för att inte hamna i fin-fällan. Säg gärna "vad glad jag är att se dig" istället för "vad fin du är idag".

Tycker du att klänningen är väldigt fin är det ju helt ok att viska det till mamman istället som redan är förstörd och törstar efter denna typ av bekräftelse även å sitt barns vägnar. För är det inte därför vi sätter på dem de där klänningarna över huvud taget? Inte är det ju för att de är så lekvänliga i alla fall.

Favoritsyssla

Julia kan hålla på i timmar med att sitta vid fönstret och pilla med stearinljusen och nötterna i ljusstakarna vi har där. Hon petar loss lite stearin och så smörjer hon in händerna med det, nötterna flyttas oftast runt mellan ljusstakarna.

Vår

Nu har vår vårtulpan slagit ut. Då vet man att värmen är här för att stanna.

Mysgömma

Idag har vi tömt utrymmet under trappen på allt som legat där. Vi har istället satt in en lampa, kuddar och gosedjur. Varsågod Julia, här får du ett eget litet krypin. Hoppas du ska trivas!

Kan själv

Vi har köpt pallar på ikea så Julia når att tvätta händerna själv. Nu efter 10 minuter borde de väl vara rena.

14 år

Middag på tu man hand blir det ikväll. Kvinnan jag älskat i 14 år har valt en restaurang som är "hemlig". Jag har iallafall klätt mig propert så jag ska nog bli insläppt såvida de inte misstar mig för ett troll, jag har en BAD hairday. Tänk att det gått 14 år redan. Tiden flyger fram när jag är med min älskade Lina och nu när vi har vårt lilla busetroll går det ännu fortare. Jag ser verkligen fram emot ikväll när vi har ordnat barnvakt och kan ägna oss till 100% åt varandra.

Vårt kommunikativa barn

Julia är nu 16 månader, och visar prov på en mycket stark vilja. Med ett något begränsat ordförråd gäller det att vara kreativ för att få de tröga föräldrarna att förstå vad man vill. Förstår vi till exempel inte att det är nappen hon vill ha, och den inte finns inom synligt pekhåll, visar hon med handen mot våra munnar och säger "nenne!". Igår kväll visade hon ytterligare prov på sin kreativitet genom att gå fram till hostmedicinen och fejka en hostattack. Någon medicin blev det inte, men man får ju erkänna att det var ett väldigt bra försök.