Baka, baka liten kaka

Idag har vi ätit kakdeg bakat hallongrottor.

Fina flickor

LD tar idag upp ett ämne som figurerar ofta i våra tankar hemma och i diskussioner med nära och kära.

http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/2012/march/vem-ger-dig-ratten-att-recensera-mina-barn.html

Visst är de fina, våra barn, men vi bör kanske tänka oss för innan vi tillskriver dem detta att vara fin som främsta egenskap. Att så fort en flickig klänning eller ett glittrigt hårspänne åker på, kommentera hur fina de blir, sänder ett tydligt budskap till våra barn. Det är viktigt med fina kläder för att få beröm och bekräftelse.

Är fin det adjektiv vi tenderar att använda mest för att bekräfta våra barn, riskerar vi i värsta fall även att förmedla att deras utseende är deras främsta egenskap. Då står vi sedan där med en tonårsdotter vars självkänsla sitter i smink, kläder och klackar, och som fortsätter söka bekräftelse just för sitt utseende.

Julia är inte ens 1,5. Redan nu vill hon visa upp klänningar och tofsar när det kommer hem folk, för att få den typ av bekräftelse hon redan vant sig vid.

Självklart ska vi bekräfta våra barn för att bygga upp en så stark självkänsla vi bara kan. Men enligt min mening bör vi snarare bekräfta dem för de personer de är än för sina kläder och sina prestationer. Det gäller bara att tänka till och hitta alternativen för att inte hamna i fin-fällan. Säg gärna "vad glad jag är att se dig" istället för "vad fin du är idag".

Tycker du att klänningen är väldigt fin är det ju helt ok att viska det till mamman istället som redan är förstörd och törstar efter denna typ av bekräftelse även å sitt barns vägnar. För är det inte därför vi sätter på dem de där klänningarna över huvud taget? Inte är det ju för att de är så lekvänliga i alla fall.

Favoritsyssla

Julia kan hålla på i timmar med att sitta vid fönstret och pilla med stearinljusen och nötterna i ljusstakarna vi har där. Hon petar loss lite stearin och så smörjer hon in händerna med det, nötterna flyttas oftast runt mellan ljusstakarna.

Vår

Nu har vår vårtulpan slagit ut. Då vet man att värmen är här för att stanna.

Mysgömma

Idag har vi tömt utrymmet under trappen på allt som legat där. Vi har istället satt in en lampa, kuddar och gosedjur. Varsågod Julia, här får du ett eget litet krypin. Hoppas du ska trivas!

Kan själv

Vi har köpt pallar på ikea så Julia når att tvätta händerna själv. Nu efter 10 minuter borde de väl vara rena.

14 år

Middag på tu man hand blir det ikväll. Kvinnan jag älskat i 14 år har valt en restaurang som är "hemlig". Jag har iallafall klätt mig propert så jag ska nog bli insläppt såvida de inte misstar mig för ett troll, jag har en BAD hairday. Tänk att det gått 14 år redan. Tiden flyger fram när jag är med min älskade Lina och nu när vi har vårt lilla busetroll går det ännu fortare. Jag ser verkligen fram emot ikväll när vi har ordnat barnvakt och kan ägna oss till 100% åt varandra.

Vårt kommunikativa barn

Julia är nu 16 månader, och visar prov på en mycket stark vilja. Med ett något begränsat ordförråd gäller det att vara kreativ för att få de tröga föräldrarna att förstå vad man vill. Förstår vi till exempel inte att det är nappen hon vill ha, och den inte finns inom synligt pekhåll, visar hon med handen mot våra munnar och säger "nenne!". Igår kväll visade hon ytterligare prov på sin kreativitet genom att gå fram till hostmedicinen och fejka en hostattack. Någon medicin blev det inte, men man får ju erkänna att det var ett väldigt bra försök.

Ligger bloggen nere?

Nej då, det är bara det att det händer så mycket hela tiden så jag hinner inte hålla på och blogga. Just nu har jag dock lite tid för Julia diskar. Det kan hon göra i timmar.

Försovit sig?

Julia vaknade "Mitt i natten", ställde sig upp och pekade på bokhyllan. Hon såg inte det minsta trött ut så jag kapitulerade direkt och vi smög ut till hennes rum för att inte väcka Lina. Väl där läste viskade vi "Totte bakar" och allt var frid och fröjd tills boken tog slut. Jag antog att hon var hungrig så vi gick ner och gjorde en flaska välling. När hon ätit upp den och jag försökte sjunga henne till sömns i famnen såg jag att klockan var 06:34, inte mitt i natten alltså... Nästa tanke var förstås att om klockan är så mycket måste ju Lina försovit sig. Vi gick upp för att väcka henne men det var tomt i sovrummet, vi hade väl väckt henne så hon var nog på toaletten? Nej ingen Lina där heller, hon hade inte försovit sig, hon var redan på väg till jobbet sedan länge. Vi hade smugit i onödan men tanken var ju fin i alla fall. God morgon!