Snabba snickare

De här bilderna är från den 17/9. Takkupan är inklädd, ny papp och läkt är på. Den ruttna simsen på sydsidan är bytt och plåtslagaren har varit här och gjort underbeslag till ränndalarna.

Taknertagning etapp 2

En glad skara bestående av Christoffer, Magnus, Kent; Pappa och jag infann sig för att ta av de gamla betongpannorna. Här ses vi in action

 

Många pannor blir det. Närmare bestämt ca 1200st. Ta det gånger 5 kilo så får du vikten av det vi bar ner. Tack alla inblandade för hjälpen!

 Huset blev lite naket när vi var klara

Om att älska någon

För tillfället är jag ju halvt invalidiserad på grund av ryggskott. När jag då ligger här som ett hjälplöst kolli så hjälper det verkligen att ha en underbar hustru som ställer upp i alla lägen. Hon är inte bara en fantastisk mamma som tar hand om vårt goa busfrö till dotter, hon hinner dessutom serva mig med mat, rensa avlopp (Det gör hon även om jag inte har ryggskott för de tär det äckligaste jag vet) och renovera Julias rum ända tills långt in på kvällen (klockan är nu 22:34 och hon är fortfarande igång) fast hon ska upp klockan 5 imorgon bitti för att gå till jobbet. Tänk vilken tur jag har som fått världens bästa livskamrat!
Jag älskar dig Lina.

Det gäller att ha rätt grannar...

..när man rensar avloppet en onsdagskväll med en tvååring runt fötterna och en make med ryggskott i sängen och inser att det måste saknas en packning nånstans, för så här mycket ska det inte läcka när man skruvat tillbaka vattenlåset. Och när det redan sen tidigare läcker från själva kranen, så man nu får ett konstant flöde ner i badrumsskåpet. Då är det gött med en rörmokare två hus bort som ställer upp och tittar in med två såna här godbitar. Käckt med en extra om jag skulle råka tappa bort den i andra badrummet med.

Tack Erik - du är bäst!

Ryggskott

Jobbar hemifrån idag. Dagen började med att jag nästan inte kom upp ur sängen (skyller på renoveringen men jag har nog bara lyft något fel). Fortsatte med lämning av barn på dagis, vilket inte är smidigt när man ska åka buss, bor på en ö och har ryggskott, det tog ca en timma. Tur att Julia är så stor att hon förstår, "Pappa har ont och kan inte bära dig, går det bra att gå själv?". "Nonna nannen!" (Hålla handen) sa hon då sötisen och travade iväg. Skönt att arbetsdagen började med 2 timmars videomöte.

Paus

Det är lite mycket på tapeten nu. Tegelkapning, takläggning, målning av vindskivor, invändigt fixande såsom spackling, slipning, spackling, slipning, målning och så just tapetsering.

Men ibland så infinner sig små pauser när hela familjen passar på att umgås tillsammans. Som dagens fikapaus på lekplatsen. Julia kurade in sig tätt intill sin pappa som för stunden inte ens hade munskydd på sig. Mys!

Ninna

Vi har ju tänkt att det ska vara mycket färg i Julias rum, starka klara färger! Igår frågade jag vilken färg Julia ville ha på taket?
-Ninna! (= lila)
Hon ville även ha lila väggar. Vi som hade tänkte klara oss undan ett rosa-lila-vitt puttenutt-rum. Jaja vi kan väl gå halva vägen var och måla några lister lila, för det är väl att mötas på mitten?

Var ska man börja

Jag har så sjukt mycket bilder och info om renoveringen att jag inte hinner lägga upp någonting. Ser iallfall ut såhär om dagarna.

IFK -Gais 0-0

Tänk dig att du är en pizzadeg som ligger inknödd i en sån där papprulle i kyldisken på Ica och bara väntar på att nån ska köpa hem dig och vrida upp rullen så att det säger poff, och hela degen väller ut.

Håll kvar den känslan.

Tänk dig sedan att du stressar från jobbet, inhalerar en middag, plockar upp bror och farfar och beger dig till derby på Ullevi. Tänk sig att din mage tenderar att mångdubbla sin storlek under dessa förutsättningar. Tänk dig vidare att det är rätt kallt, och att du inte hittade några långkallingar i brådrasket, så du istället har dragit på dig ett par tjocka strumpbyxor under jeansen. Tänk dig att strumpbyxorna råkar gå en bit över naveln och är av modell "håll in".

Plocka nu tillbaka känslan av att vara en pizzadeg så börjar du kanske förstå hur det kändes när jag äntligen fick av mig strumpbyxorna.

För er som inte köper färdig pizzadeg i kyldisken går det nästan lika bra att tänka sig känslan av att ta av sig ett par pjäxor efter en dag i skidbacken, om man samtidigt tänker sig att fötterna stukats och svullnat till mångdubbel storlek under dagen.

Min mage gillar inte inhållande strumpbyxor. Hoppas jag kommer ihåg att aldrig nånsin mer köpa inhållande strumpbyxor.

Är det ens nån idé längre?

Jo, vi funderar förresten på att sätta upp en spaljé vid trappan för att undvika olyckor. Efter att hantverkarna är klara. Och Julias rum är klart invändigt. Och hennes gamla rum har blivit omgjort till tv-rum så att vi får upp alla grejer som står där nere på hög nu. Så sisådär framåt att hon är tre kanske?