Priset för ett rent samvete

Der är ofta svårt att få tag på bra kyckling. Med bra menar jag dels att den inte ska vara injicerad med saltlösning eller diverse andra tillsatser för att få "rätt" färg, storlek och vikt, men också att den under sin levnad inte ska ha blivit fullproppad med antibiotika eller andra preparat som jag inte vill ha i mig, samt att den ska ha haft en hyfsat dräglig tillvaro.

Vad dräglig innebär är kanske svårt att definiera, men för mig är det inte drägligt att sitta inspärrad i en bur hela tiden, eller att trängas med andra "frigående" kycklingar på en minimal yta.

Med anledning av ovan blev jag glad när jag såg att våra lokala Ica-handlare på Öckerö har tagit in Bosarp-kyckling. Vad jag har förstått så är detta den enda "bra" kyckling som går att få tag på i butik.

Den är svår att hitta i disken, begravd under "gårdskycklingar" från kronfågel, men den finns där. Priset på en bra kyckling är 125kr kilot. Kronfågeln ligger bredvid till en femtedel av priset.

Antingen resonerar man då som så att Bosarp aldrig kan vara värd fem gånget så mycket. Eller så resonerar man som så här: om en bra kyckling kostar 125kr kilot, hur kan man då producera en kyckling som kan säljas för 23kr kilot? Hur mycket kyckling är det egentligen i den kycklingen? Och hur ser den produktionen ut?

Visst är det dyrt när en hel kyckling landar på 265kr, men å andra sidan får man både en godare kyckling och ett renare samvete på köpet.

Jag lagade min delad i stora bitar i en gryta ihop med rött råris, purjo, bacon, dragon, (ekologisk) hönsbuljong och vitt vin.