Bolognese

Säga vad man vill om min middag idag. Jag valde i alla fall en matig smak.

La Marseillaise

Igår kväll anlände vi till Marseille, och kvällen tillbringades på restaurang Cote de Boeuf. Och det var också det man åt.

Över öppen eld grillades de 600 g tunga biffarna som sedan serverades tillsammans med något jag är rädd kan ha varit benmärg, potatis, ratatouille och massa såser.

Eller grillades och grillades, en medium-grillad biff i det här landet har väl ungefär en halv millimeter stekyta på varje sida.

Görgott var det. I ca 10 tuggor. Sen tröttnar man änna på att äta rått köttet. Då har man bara 550 gram kvar.

På första bilden ser ni Jean Claude och i bakgrunden kocken som grillar våra biffar över elden. På nästa bild ser ni det jag lämnade efter att ha tuggat i 40 minuter eller så. Sen tog jag en crème brulee istället.

Dag två - Toulon

Efter första dagens möte i Cannes, bar det av till Toulon för ytterligare möten och utbildning. Efter att inte ha haft anledning att yppa ett franskt ord på nästan två år måste jag säga att jag är ganska imponerad över mig själv som lyckades hålla hela utbildningen samt alla diskussioner (blir ganska många sådana i ett rum fullt med fransoser) på franska. Bien fait, moi!

Hur som haver, här följer en morgon, samt en lunchbild från Toulon.

Niceville

När man är på resande fot hinner man läsa en del. Jag läser en av julklappsböckerna - Niceville. Den handlar om 60-talet i södern, och skillnader mellan vit medelklass och deras svarta hemhjälp.

Man vill tro att allt det där är så avlägset, men så ser man sig om i exempelvis Frankrike, där det bor några fler svarta än i Sverige, och så blir man lite fundersam.

Var ser man egentligen dessa svarta människor? Bland tjänstemännen på kontoren? Nej, enbart i serviceyrken. Är det då receptionisten i verkstaden man besöker? Nej, det är städerskan. Är det tjejen i incheckningsdisken på flygplatsen? Nej, det är killen som står en bra bit bakom och lyfter väskor.

Den personal som står i direkt kontakt med kunderna är oftast vit, eller åtminstone ljusbrun. Ju mörkare hy, desto längre bort från betalande kunder.

Samtidigt läser jag i Le Monde att Le Front National nu har stöd hos en tredjedel av Frankrikes befolkning.

Det är svårt att låta bli att undra hur långt vi verkligen kommit från 60-talets södern i Europa 2012.

Första kvällen - Antibes & Vallauris

Väl på flygplatsen i Nice, när det konstaterats att väskan skulle komma med en senare flight och levereras till hotellet i Antibes, mötte jag upp två parisare och en sydfransos och fick skjuts till hotellet. Där nyttjades den lilla läppglansdeon och sedan bar det av hem till Monsieur Montesinos i byn
Vallauris.

Vi steg ur bilen uppe på berget och klev in genom en träport. Jag trodde knappt mina ögon. Framför oss låg en fruktträdgård utan dess like med såväl apelsiner som clementiner, citroner och kiki. Vet inte vad det sista heter på svenska, men det är de där söta orangea som ser ut som tomater. Nedanför oss låg hela kusten med sina vita stränder och sitt turkosa hav. Eller ja, det var ganska mörkt, så nyansen fick man fylla i med hjälp av fantasin. Men åh vad vackert det var.

Huset, som är en vacker hundraåring i vit sten med underbara blå fönsterluckor i trä, hade stått tomt i många år när familjen Montesinos tog över det efter en mormor. Långt tillbaka hade man här apelsinodlingar, för att göra parfym av apelsinblommorna. Därför är hela tomten terasserad.

Jean Claude bjöd på en underbar raclette, men inte förrän han sett till att vi fått både ett och två glas av hans hemgjorda vin d'orange som faktiskt var riktigt gott.

Sent om sidor fick vi även skjuts tillbaka till hotellet där min resväska snällt stod och väntade på rummet.

Övrigt att tillägga om kvällens värd är att han är ordförande i Cannes yacht club, flera gånger har vunnit världsmästerskap i segling, korsat atlanten och diverse andra stora vattendrag, och planerar att göra detsamma igen i december i år, i en liten båt på 4,75 m utan minsta lilla motor. Från kanarieöarna till guadelope går färden, och farkosten ser ni på bilden nedan.

Sockerstinn

Vi har en tävling på jobbet som i princip går ut på att inte äta godis eller kakor i tre veckor. Det är ju lätt när hela frukostbordet är en enda stor kakbuffé.

Jag hittade nåt som såg ut som potatiskaka, men det var en sockrad linstortilla.

Men det är lugnt, jag klarade mig. Jag tog cocopops.

CDG

Jo, jag hade ju rätt bråttom på CDG häromdan. Och CDG är en stor flygplats. Och jag hade tung väska och dunjacka. Och nästa plan gick så klart från en annan terminal så jag fick åka buss emellan.

Hur som helst, jag hann, men det gjorde inte min väska. Och efter min språngmarch så hade jag inte haft något emot en deodorant och ett ombyte på hotellet innan kvällens middag hos den av mitt franska resesällskap som bor här nere.

Istället för min väska fick jag dock en liten necessär innehållande världens minsta deo. Som ett sånt där litet läppglans med roll-on. Bättre än inget i det läget kan jag säga.

Kvällen, och kvällens värd, förtjänar ett eget inlägg en annan gång. Väskan fanns i alla fall på plats på hotellet när jag återvände några flaskor vin senare.

Mitt norska arv

Min pappa är född i norge så jag är ju halvnorsk då eller? Han bodde ju där i typ 3 veckor plus lite somrar och så men farmor eller bestemor som man säger var i alla fall en riktig norska. När pappa städade garaget härom dagen så hittade han den här.



Det är ett köksverktyg man bakar krumkaker i. När jag nu fått denna relik var var ju tvungen att prova. Jag minns farmors krumkaker, de fanns liksom alltid där men jag tror aldrig jag uppskattade hantverket och smaken riktigt. Jag googlade lite och hittade några recept, jag valde det med mest smör och grädde i för det tror jag farmor skulle gjort och rörde ihop ingridienserna.
På med en klick på järnet.



Ner med locket, jäklar vad det ryker.



Kolla vad snygga de blir.



Egentligen ska man ha en krumkakepinne att rulla upp dem med för de ska bli koniska men det hade jag ingen, linas före detta chef har lovat att ordna en åt oss men det hann ju inte jag vänta på. Det fick bli skålar och cigarrer. Inte att rekomendera om man är känslig för värme, tokigt varmt om fingertopparna.



Julia busade och tyckte vi hade ganska kul.



När jag nattat Julle snodde jag kvickt ihop en soppa för nu var jag hungrig, framför allt ville jag ha efterrätt. Voila soppa och till det ett glas Shiras Cabernet från Lindemans.



Äntligen svalde jag sista skeden soppa och fick smaka på mina krumkaker tillsammans med glass och tranbär. De blev faktiskt riktigt goda, tur jag valde rätt recept ;)

Hur tänkte jag här då?

Min lap top är snortung. Lägg därtill att jag, helt emot min egen natur, inför den här resan dessutom har printat näst intill varenda slide jag ska presentera de närmsta tre dagarna. Troligtvis för att kompensera att jag satte ihop materialet före jul och nu känner att det ligger lite väl långt bak i hjärnan. Då kan det vara nice att kunna bläddra igenom pappren lite extra.

Vanligtvis har jag en ryggsäck till datorn. Idag blev det lite bråttom iväg och jag tänkte mig kanske inte riktigt för. Jag har nämligen en axelremsväska till min tegelstens top. Utan axelrem.

Blir ju skoj att springa runt på Kalle de galle och leta efter nästa flight med den väskan. Första flighten är nämligen sen. Det kommer bli bråttom. Tur att jag är stark som en oxe.

Nämnde jag att jag dessutom har dunjacka? Det är 16 grader å sol på rivieran. Gött.

Nåväl, glad att jag lämnade klackarna hemma i alla fall.

Älskade oväder

Idag vaknade jag till ett kaos. Jag har efter att jag gick på pappaledighet utvecklat en liten allergi mot stökiga rum och det underlättar inte att jag är gift med "Orkanen Katrina" och har dottern "Stormen Gudrun". Jag ska illustrera med lite bilder hur det såg ut och hur det ser ut efter att jag gjort en första röj.

Vardagsrum uppe:

 Badrum uppe:

 Julias lekrum:

 Vårt sovrum:

 Hallen:

 Köket:

 Vardagsrum nere:

 Tvättstugan:

Lägg märke till att det är morgon på förebilderna och mörkt ute på efterbilderna, detta som en följd av att jag har lekt och busat med "Stormen Gudrun" hela dagen och man kan väl säga att det är inte optimalt att städa samtidigt. "Gudrun" fäller liksom fler furor än man hinner plocka undan, i alla fall om man ska hålla henne på gott humör hela dagen och det vill man ju. Nu skulle jag vilja ha ett glas rött, några praliner och en bra film. Imorgon plockar vi fram dammsugaren och ett par lådor att lägga ner saker i som inte behöver stå framme.