Genusmedveten?

Det är väl knappast en nyhet för någon att vi inte direkt lever i ett jämställt samhälle. Från det att vi föds präglas vi att passa in i de manliga respektive kvinnliga normer vårt samhälle skapat. Små flickor tränas tidigt i förförelsens konst: klä dig fint, blinka med ögonfransarna, ge en slängkyss. Listan kan göras lång. Vi lär våra döttrar att det är viktigt att vara söt. Det är inte bara viktigt, det är den främsta egenskap vi lyfter fram hos dem.

Jag tänker som så att om vi hela tiden ger nästa generation lite bättre förutsättningar, så måste det ju bli bättre till slut.

Vi är ju medvetna om detta. Vi anstränger oss faktiskt för att inte hela tiden tala om för Julia hur underbart söt hon är och hur fina klänningar hon har. Hon har nämligen en uppsjö andra kvalitéer som är värda att lyftas fram. Det är ju inte så konstigt att fyra-åringar vill klä sig i prinsesskläder när de från dag ett lärt sig att det är så man får bekräftelse.

Jag skulle kunna fortsätta länge på ämnet, men jag rekommenderar istället att ni tittar in hos lady Dahmer som drar ett stort strå till stacken för att få på oss genusglasögonen.

Så länge undrar jag bara hur vårt klädsträck kan se ut så här. Om vi nu är så medvetna menar jag?

Årets skörd

Idag har jag och Julia bärgat årets plommonskörd. Jag fick inte plats med allt på bild, men här ser ni hälften:


Jag och Julia delade moderligt (=jag fick kärnan, Julia fick resten). Det smakade gudomligt!

Tack för det svärföräldrarna!

Önske-önskelista

Man vill ju att ens barn ska ha det roligt. Barn tycker ju att leksaker är roliga. De roligaste leksakerna måste ju vara de som man kan skapa vilka leksaker som helst av, dvs LEGO. Jag har köpt ett startpaket Duplo-lego till Julia för att hon ska lära sig tidigt hur man bygger och skapar och för att hon i framtiden ska önska sig den här:

Jag tycker att hon borde kunna sätta ihop den när hon är 2-3 år för längre vill jag nog inte vänta. Jag får förstås hjälpa henne, men det gör jag ju gärna. När vi byggt den kan vi fortsätta med Super Star Destroyer och Death Star. Tänk vad roligt jag vi ska ha.

Bristande kommunikation

Davids klocka ringde idag strax efter fem för att han skulle hinna träna innan jobbet. Bra så.

Mindre bra att vi glömt tala om för Julia att det BARA var David som behövde gå upp.

Nåväl, nu är kl elva och hon sover redan för andra gången idag. Jag klagar inte på promenadutsikten.

Livet leker

Det är en sån härlig tid nu. Julia vill som sagt helst vara ute hela tiden, och man kan verkligen leka ihop. Med små stenar, en katt, lite sand, lite bär eller i stort sett precis vad som helst.

Idag skulle det bli regn och kuling. Så värst mycket regn såg vi inte till, och lite blåst får man änna stå ut med även som tjotte. Jag och Julia lekte ute nästan hela dagen. Roligast var det i lekparken.




















Det är så bra med napp när man leker i sanden. Då vet man liksom att inget annat hamnar i munnen. Jo visst. På en sekund var nappen ute och ett rönnbär inne. Måste läsa på lite om vilka växter som är giftiga...

Roligast var det nog ändå när vi kom hem igen och Santi mötte upp igen. Han försöker alla knep för att få komma med oss in. (Det räckte tydligen inte att vara inlåst hos oss 12 timmar igår). Idag hoppade han upp och gömde sig under sufletten i vagnen.

Hur är det man lägger besticken när man vill ha mer?

En gång om året, på fars dag, brukar farmor göra kåldolmar. Bara en gång per år, eftersom det är ett herrans jobb med det hela. Till saken hör att hon alltid brukar göra en uppsjö köttbullar också, eftersom det kan finnas någon i sällskapet som inte äter kåldolmar. Och två olika brunsåser - en till kåldolmarna och en till köttbullarna. Man kan ju inte ha samma begriper ni väl.

Förr om åren, när någon otacksam ungdom (jag) inte behagade äta kött gjordes det dessutom en fiskgratäng. Jo, fiskar har också ögon, men farmor vet nog inte vad falafel är.

Hur som helst, sist det var fars dag var Julia en pytteliten bebis med kolik. Jag var helt fri från mjölkprotein, och undvek dessutom allt som var gasbildande, typ kål. Därmed var jag köttbulleätare. Eftersom det var så synd om mig som inte fick några kåldolmar, så sparades en låda i frysen, klart och tydligt märkt med "linas kåldolmar", som skulle ätas någon gång i framtiden när jag slutat amma. Där har de sedan legat och på något mirakulöst sett undgått min faders glupska blick.

Idag var det så dags. Jag minns bestämt att jag kokade potatis och värmde kåldolmarna med tillhörande sås i mikron. Men sen är det som om de bara gått upp i rök. Allt som blev kvar var det här:

Nya vanor

Idag börjar vi med nya matvanor. Även lilla Öckerö kommun har välsignats med det här med matkasse. Vi har Icas att välja på eftersom det finns Icabutiker. Försökte för ett tag sedan få Linas matkasse men de 'kunde' inte leverera ut till Öckerö kommun. Hmm, det bor ju vara typ 14.000 personer där så det borde ju finnas en marknad. Här kommer veckans meny.

Fräsig kyckling- och paprikapasta med bacon
Citronlax i foliepaket med dill och grön sparris
Spenat- och ricottafylld cannelloni med minitomater
Skivad rostbiff med italiensk färskpotatissallad
Kalljäst salamipizza med tomat- och basilikasalsa

Jag tycker det verkar som att vi gjort helt rätt här. Det blir ju lätt så att man annars lagar samma recept och variationen haltar lite. Dessutom meddelar Ica: "du får också tips på hur du kan göra maten mer barnvänlig" vilket passar oss utmärkt eftersom Julia bara vill äta vår mat ändå. På lördag kommer nog en recension om vi gillade det här upplägget eller inte.

Gyllene regeln

David är och hämtar båten på verkstan i ösregnet. Om jag hade gjort det hade jag tyckt att de vore gott med en sån här när jag kom hem:




Man ska ju behandla andra så som man själv vill bli behandlad.

I ur och skur

Jag vet inte vem hon har det från, men Julia är en sån där utomhusmänniska. Hon springer till dörren och ska ut så fort någon vänlig själ fattar hennes händer. Väderlek tycks vara oväsentligt.

Eftersom det börjar bli blött ute lite väl ofta nu (exempelvis idag), så tänkte vi att det var en bra idé att ekipera Julia med vatten- och vindtäta kläder. Efter att ha varit runt i ett gäng affärer och provat x antal förstora ytterplagg av olika modeller, blev det en skaloverall från Kappahl. De flesta andra affärer verkar nämligen tycka att man bara ska sitta fint i vagnen när man är i Julias storlek.

Så här bra tycker i alla fall Julia om sin nya overall:

Hej hösten

Regnväder ute.
Våfflor till frukost:



Och löksoppa till middag:



Nu är hösten här and I like it!