Genusmedveten?

Det är väl knappast en nyhet för någon att vi inte direkt lever i ett jämställt samhälle. Från det att vi föds präglas vi att passa in i de manliga respektive kvinnliga normer vårt samhälle skapat. Små flickor tränas tidigt i förförelsens konst: klä dig fint, blinka med ögonfransarna, ge en slängkyss. Listan kan göras lång. Vi lär våra döttrar att det är viktigt att vara söt. Det är inte bara viktigt, det är den främsta egenskap vi lyfter fram hos dem.

Jag tänker som så att om vi hela tiden ger nästa generation lite bättre förutsättningar, så måste det ju bli bättre till slut.

Vi är ju medvetna om detta. Vi anstränger oss faktiskt för att inte hela tiden tala om för Julia hur underbart söt hon är och hur fina klänningar hon har. Hon har nämligen en uppsjö andra kvalitéer som är värda att lyftas fram. Det är ju inte så konstigt att fyra-åringar vill klä sig i prinsesskläder när de från dag ett lärt sig att det är så man får bekräftelse.

Jag skulle kunna fortsätta länge på ämnet, men jag rekommenderar istället att ni tittar in hos lady Dahmer som drar ett stort strå till stacken för att få på oss genusglasögonen.

Så länge undrar jag bara hur vårt klädsträck kan se ut så här. Om vi nu är så medvetna menar jag?