Efter att ha spenderat en helg i Stockholm med familjen Nedsatt Hörsel, och klagat på att ingen runt frukostbordet hör tillräckligt för att kunna föra något annat än en monolog, stannar vi på Tuppen längs E4:an för att ge Julia gröt och ta en kopp kaffe.
Killen i kassan (som serverar det vidrigaste kaffet jag smakat näst efter det på jobbet): Och så är det bara att ta påtår om ni vill.
Jag (som tryckt i mig sötsaker en hel vecka på alla dop): TÅRTA?
David: PÅTÅR sa han
Jag (lätt generad): jaha...säkert att det inte var tårta då?
Så nu vet jag med säkerhet hur det funkar - man hör det man vill höra. Så är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar