Idag kom moster och kusin med familj på besök till ön. Eftersom jag har fyllt tant nu så blir det ju en del bullkalas så häromdan tog bullarna slut. Imorse skulle jag därför ännu en gång försöka mig på att baka bullar med en gnällig liten Julia i köket. Men den här gången hade jag vett på att ha tillräckligt mycket mjöl i degen. Dessutom hade jag vett på att bära upp den lilla damen till hennes sovande pappa när det blev för gnälligt.
Inget bullbak kan ju dock gå planenligt. Den här gången var det kanelen som saknades. En hyfsat viktig ingrediens i just kanelbullar kan tyckas. Men men, man tager vad man haver, som Kajsa Warg faktiskt aldrig sa, men ändå. Har man ingen kanel så kör man istället absurda mängder smör, vaniljsocker och florsocker i mixern, och brer på degen.
När pappan några timmar senare fick sitt livs första bull-orgasm, tyckte han nog det var helt okej att bli väckt för att underhålla dottern. Han till och med fällde en tår när han sa att det var den godaste bullen han har ätit, och påpekade att det smakade som om den var friterad i smör. Inte helt långt från sanningen...
Därmed är det förra bullbaket lämnat bakom oss och min bullheder är återupprättad!
Bullkalaset blev för övrigt mycket trevligt och jag fick en stenplatta till ugnen så att jag kan baka extra gott framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar