Ibland drabbas man av såna där okontrollerade skrattattacker som bara tar över kroppen och inte vill gå över. Inte ens om man har ett sovande barn bredvid sig i sängen som man väldigt ogärna vill väcka.
Kanske var det jag som var lite extra trött igår kväll, jag vet inte. Men hur som helst så skrattade jag så att hela sängen hoppade åt det här, i säkert tio minuter en kvart.
Tack Mona för att du förlängde mitt liv ytterligare lite till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar