Så igår kom jag på att jag har ju länge tänkt prova det här med att baka macarons. Och vilket bättre tillfälle att servera ett fat med macarons i regnbågens alla pastellfärger än på Julias namnkalas? Och hur svårt kan det vara?
Jo, mandelmjöl skulle man tydligen ha i. Det hade de inte på Ica på Hönö. Det hade de inte heller på Hemköp på Hönö. Det hade de inte heller på Ica Maxi i Amhult. När jag väl kom hem från Ica Maxi vid kl 23 på kvällen stod David mitt i bullbaket som han inte kunde avsluta förrän jag kom hem med smöret till fyllningen. Ooops.
Enligt alla expertbloggar på nätet så går det minsann inte an att bara köra sötmandel i mixern. Det var nåt med att det blir fel ytsnitt på mandeln av mixerns knivar, så den suger inte upp vätskan från marängen på rätt sätt då. Nähä, det så klart. Det säger ju sig självt.
Jag fick helt enkelt köra mandeln i kaffekvarnen. Kaffekvarnen tar dock bara kanske sisådär 15 mandlar per omgång. Och man får köra bra länge för att det ska bli till mjöl. Den stackars kvarnen har inte fått jobba så mycket i hela sitt liv som idag.
Mer eller mindre hela dagen har jag skållat, torkat och malt mandlar. Så ikväll skulle det stora baket stunda.
I Leilas recept står det så här:
"Det kan vara lite trixiga att få till macarons."
Hon rekommenderar att man gräddar macarons på Silpat. Jaha, Silpat ja. Inte för att jag har den blekaste om vad det är, men jag är ganska säker på att jag aldrig har sett någon i min kökslåda. Tänker att man kanske kan smörja bakplåtspapper med lite olja.
Jag hade tänkt göra tre satser smet i olika färg och smaker. Men eftersom jag inte tänker lägga ytterligare två dagar på att mala mandel, så fick jag istället dela upp den sats jag hade i olika delar. Eftersom jag skulle röra ner färgämnen efter att jag delat på smeten, blev det nog lite mycket rörande för den första delen, för den bara rann ut till stora platta rundlar.
Jag, min idiot, inser inte först att det var rörandet som pajade det hela, utan fick för mig att det var oljan på pappret, och hoppar därför över oljan på resterande plåtar.
De första två plåtarna fick jag slänga åt skogen för att jag hade rört för mycket i smeten. Nästa plåt blev bra. Resterande tre plåtar hade jag ingen olja på. BIG MISTAKE!
Det var ju stört omöjligt att få loss kakorna från pappret utan att de bara geggade ihop sig till en enda liten boll. David kom med det goda rådet att lägga dem i frysen en stund. Och se då gick det ju faktiskt att få loss flera stycken utan att de gick sönder.
Dags att spritsa på smörkrämen som jag gjort i två olika satser, en grön med arrak och en rosa med jordgubbsmak. Den rosa fick hamna i de få lila macarons som jag fick ihop. Sedan var det dags att diska min sprits, som jag för övrigt använde för första gången idag. Givetvis trycker jag då upp ett stort hål i spritsen med diskborsten. Men man har väl v
arit ute och flugit förr. Fram med silvertejp och så kör vi med den gröna fyllningen i de rosa macaronsen (jaja, vad heter det då?).
Slutresultatet efter en hel kvälls shopping och hel dags bakning ser ni på bilden. Och ja, där skymtar även en hög med misslyckad macarongegga och en rulle silvertejp. Om det räcker till namnkalaset? Nix, inte ens i närheten. Om jag tänker göra fler imorgon. Nix, inte en chans!
Slutligen får man väl erkänna att det var i alla fall ett rätt i Leilas recept. Det var lite trixigt att få till. Det här var del ett i vad jag misstänker kommer bli en serie inlägg under rubriken "keeping it simple" när det gäller det här namnkalaset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar