Tålamod över det vanliga

Jag har alltid haft lätt för att umgås med barn, de gillar mig av någon anledning. Nu när jag är pappa själv så får jag ju desto mer av den varan. Det är så fantastiskt att möta de små glada blå ögonen som gnistrar av lycka och det breda leendet med bara två tänder som trots det eller kanske tack vare det kan utstråla total glädje när vi möts. Då vill man ju ge sitt barn full uppmärksamhet och all sin tid. Jag misstänker att det är här jag går ett steg längre än många andra vuxna och resultatet illustreras i denna bild.


Jag kan hålla på att leka tills de små liven somnar. För ett par veckor sedan när vi jag byggde torn av burkar i köket som dottern välte så såg jag i hennes ögon efter 72a välta tornet att det räcker nu pappa, jag orkar inte välta fler torn. Jag hade kunnat bygga 100 till. Jag hoppas att jag alltid ska kunna ge mitt eget och andras barn massor av lektid och uppmärksamhet, det tror jag både de och jag uppskattar och mår bra av.