I fredags gick Lina äntligen på semester och på vägen hem i bilen upptäckte vi att Julia hade fått vattkoppor. Egentligen är det ju jättebra tajming eftersom det är skitväder, båda föräldrarna är hemma, hon är ganska liten och förskolan har inte börjat än. Men man kan ju önska sig en annan start på semestern. Vi tänkte att hon har nog tur och får en ganska lindrig omgång av barnsjukdomen. Vi trodde fel kan man säga. Första dagen, alltså i fredags verkade det inte så farligt, några koppor här och där, piggt och glatt barn samt föräldrar vid gott mod. Igår brakade helvetet löst och jag skulle tro att hon har runt 100 koppor på bara huvudet och i ansiktet. Jag tycker så otroligt synd om min lilla tjej och vi gör allt för att hon ska må så bra som möjligt. Tavegyl, Alvedon, glass och kakor står på menyn och vi smörjer med ett skum från apoteket som lindrar klådan. I natt var klådan som värst och hon vara vaken till klockan 2 efter promenader och bilfärder.
Jag tog Julia i vagnen och gav mig ut i ösregnet, hon sov äntligen och jag tänkte att jag får gå runt tills hon vaknar. Tre varv runt Hälsö blev det och jag hann lyssna på både
Yngwie Malmsteen och
Trita Parsi, tur att det är sommar så det finns lite nya podar att lyssna på. Nu ska vi ha i oss lite lunch och jag hoppas att lilla Pricken äter mer än 2 tuggor, hon behöver lite annan näring än kakor nu. Krya på dig älskling, snart är det över!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar