När kräksjukan kom till ön

Det där skyddet man har genom amningen så att bebisen inte blir smittad när mamman är sjuk, det gäller inte tvärtom kan jag säga.

I bästa fall kommer David hem vid nio-tio ikväll. Tills dess är det bara att bita ihop och ta hand om febrig bebis bäst det går mellan toalettbesöken.

Mina underbara föräldrar har givetvis erbjudit sig att komma hit och hjälpa till. Höjden av osjälviskhet. Eller altruism som det heter. Man kan ju fortfarande vårda sitt språk även om man är sjuk.

Det vore ju dock höjden av egoism att låta dem äntra det kontaminerade området. Hur självisk jag är får dagen utvisa.

Ont i hjärtat

Den här dagen har gått i kaskadspyornas tecken. Julia har stått för kaskaderna och jag för torkandet och tröstandet. Dagen har givit mig en djupare insikt i en av föräldraskapets baksidor - den hemska smärtan i bröstet när ens barn mår dåligt.

På barnmedicin tipsade de om att amma bara pyttelite i taget och ge lite vätskeersättning. När jag vägrar mitt utsvultna barn att äta sig mätt går tankarna till de som inte har möjlighet att mätta sina barn. Det måste vara fruktansvärt. Och tyvärr förmodligen mycket vanligare än vad vi vill tro.

Om man ska se något positivt i en sjukdag, så är det väl att man kan få lite mer gjort medan pyret sover sig frisk. Idag har det därför bakats surdegsbröd i gryta. Det blir en härligt knaprig skorpa när man bakar det i gryta och smakar nästan som stenugnsbakat. Och så blir det snyggt också!





Nu är det väl lika bra att gå och lägga sig så att man får nån sömn. Jag ser inte direkt fram emot den här natten...

När man har bestämt sig

Vi hade bestämt oss för den här tapeten från Ralph Laurent till vårt nya sovrum. Den skulle passa bra rent stilmässigt till den vita plankväggen som David byggt in till klädkammaren. Enkelt, stilrent och marint.



Efter att ha överlagt med personalen i tapetaffären insåg vi dock att det är en ganska dålig ide med randiga tapeter i ett gammalt hus med skeva väggar. Inte en chans att det går att få snyggt i hörnen.

Då tänkte vi om lite och efter många om och men fastnade vi för den här fina tapeten från sanderson.



Dels vet vi att den blir snygg på väggen eftersom vi ofta beundrat den i blått hos goda vänner med mycket bra smak. Dels matchar den ju kaprifolen i trädgården. Dessutom skadar det ju inte med lite extra romantik i sovrummet.

MEN! Nu insåg jag när jag låg vaken inatt att den inte kommer göra sig så bra i stilen med den vita plankväggen (som redan är byggd). Så nu vet jag inte igen.

Kanske den här från sandberg fast i ljust?



Lite hjälp här tack!

Trött eller?

Sömnbehovet tycks ha ökat markant. En gång i tiden kunde jag sitta uppe halva nätterna och se på film eller spela datorspel och ändå orka med att jobba varje dag. Nu är det tydligen inte så längre för jag sov som en klubbad säl i 10 timmar inatt. Detta för att jag var vaken till 23 i förrgår och tog 6-tåget från Stockholm igår. Kan en natts kass sömn ta knäcken på mig nuförtiden? Jag tror inte det men helt klart behöver jag sova mer än innan. Idag är jag piggheten själv och för första gången i år tog jag vårjackan på mig och fryser inte ens. Till helgen ställer vi fram klockan och får en extra soltimma på kvällen, det kommer bli underbart! Våren, du är efterlängtad. Än mer efterlängtad är F1-premiären som också är till helgen där hjärtat klappar lite extra för Lotus eftersom Ronny Pettersson körde för dem. Måste bara hitta en TV med Viasat Motor.

Mot huvudstaden

Så var det då äntligen dags. Den stora utflykten till Stockholm för att hälsa på Linas bror med familj. Mest nyfikna är vi förstås på att få träffa Julias söta kusin! Igår förbereddes resan med omfattande packningsplanering. Min kära hustru vad du är bra på att skriva listor och komma ihåg saker. Det är ju något helt annat att resa med en bäbis. Hon har med sig ca dubbelt så mycket som Lina och jag tillsammans fast hon bara är 64 cm lång, helt ofattbart. Nåväl, vi kom iväg riktigt i god tid (tåget går 08:32) och satt i bilen 07:10. När vi anländer färjeläget ser vi till vår fasa att färjan går om 35 minuter!!! Vi kommer ha 28 minuter att köra till stan, parkera bilen, gå till stationen och packa in oss i tåget. Tack alla andra trafikanter för att ni höll er hemma så vi hade fri lejd. Vi hade 5 minuter till godo när vi satt oss på våra platser, men man blir ju såå trött av att åka tåg, du-dunk, du-dunk.

Om den visdom som kommer med livserfarenhet

Det går lite trögt att få Julia att börja äta mat. Eftersom hennes viktkurva tycks gå neråt för varje bvc-besök vi gör, så gör jag mitt bästa för att det ska gå lite bättre. Jag har därför börjat äta havregrynsgröt på morgnarna i ett försök att få Julia att äta lite mer av sin gröt. Inte för att det verkar fungera än så länge, men jag ger inte upp i första taget.

Men i ärlighetens namn så är det här med havregrynsgröt ganska meningslöst som föda. Som gammelmormor brukade säga - håvregrynsgröd är i rave innan man kommit ud genom dörrn".

Ursäkta min halvdana transkription av bohuslänskan. Men åh så rätt hon hade gumman.

Man blir klok med åren.

Härliga Skärgårdsliv

Jag måste ju ändå säga att det finns ingenstans jag hellre skulle vara strandsatt än här och nu. Vilka härliga dagar det har varit.

Igår hade Julia feber efter en vaccinering och slapp därmed babysimmet, till hennes stora förtjusning. Istället blev det en långpromenad till grannön för att införskaffa lite förnödenheter. Julia fick en rejäl chans att sova bort febern, och själv fick jag njuta av underbart väder och vackra vyer. .

Efter tre år har jag fortfarande svårt att förstå att vi bor så här.

Strandsatt småbarnsmor i penselnöd

Idag bakas det bröd på Hälsö.

Vi har fått en spik i bakdäcket på bilen och därmed pyspunka. Spik i däcken och tomater på fönstrena är sånt som man får ta som tjotte. Nej då, skämt å sido. Men det här med punkan gör ju att vi är lite strandsatta jag och Julia tills däcket är fixat. Vad bättre då att hitta på än att fylla upp frysen med trekantiga rågbröd med pumpakärnor.

http://www.matklubben.se/recept/trekantiga_raagbroed_med_pumpafroen_70178.html

Jag gillar websidor som går ut på att man själv laddar upp sina favoritrecept. Ofta får man med lite specialknep och tips på köpet. Den här gången lärde jag mig t.ex. att smörja händer och redskap med olja istället för mjöl för att undvika att degen ska fastna i allt och alla. Så himla mycket bättre! Julia lyckades ändå få deg över hela byxorna på nåt vis, fråga mig inte hur.

Vad jag däremot starkt ogillar är min uråldriga bakpensel som fäller penselspröt så att det ser ut som att det sitter fast små äckliga hårstrån i alla frallorna. Jag behöver en ny pensel omgående. Det är dock en sån där grej som man aldrig kommer ihåg att köpa. Som salt.

Så kära vänner, nästa gång ni kommer på besök, köp med en bakpensel istället för tulpaner så ska ni få hårfria bullar framöver. En sån där i silikon vill jag ha. Och salt.

Punktering

Idag kan man säga att jag varit effektiv. Pigg som en lärka skuttade jag ur sängen 05:30, duschade och klädde mig, pussade familjen hejdå och gick ut i vårsolen. Jag överdrev visst lite där men det fattade ni ju ändå. Anledningen till att klockan ringde okristligt tidigt just idag var att jag skulle ut och byta höger bakdäck som fått punktering. Hade tänkt lägga in en bild här men min telefonkamera levererar inte direkt toppenbilder i skumrasket innan klockan 6 så det får vara. I alla fall, muttrar avskruvade och det ska bara vara att lyfta av däcket men nähäpp, se du det ville inte däcket vara med om. Jag fick ta reservhjulet och slunga det med kraft ett par tre gånger mot det däck som satt på så lossade det lite grann. Snart så var reservhjulet monterat och jag kunde åka mot jobbet.

Såhär ser färjekön ut 06:15


Jag anlände kontoret klockan 7 och känner nu att det hade varit skönt om jag sovit en halvtimma till. Jag hade ju ändå hunnit i tid.

Att blogga eller inte blogga, det är frågan.

Jag har funderat på det här med att blogga. Är det verkligen sunt det här behovet folk verkar ha idag av att dela med sig av sitt liv till allt och alla? Ska man ge sig in i bloggandet eller ska man stå utanför? Det finns så många aspekter att ta hänsyn till. Och om man nu skulle börja blogga, vem skulle då vara intresserad av att läsa?

I och med att dessa ord är skrivna så är beslutet också fattat. Tankegångarna gick helt enkelt mot en slutpunkt där jag bestämde mig för att skita i alla synpunkter (främst mina egna) och bara köra. Om inte annat kan man alltid se det som en väldigt billig terapiform. Här finns pengar att tjäna!

Sluta jiddra - börja blogga helt enkelt. Då gör vi så.