Min goa syrra

Igår var jag på grillfest på jobbet, 230 personer var anmälda så det var rätt knökat. Dock avvek kanske 70% efter att de ätit vilket var synd. När jag gick var vi 5 kvar :) Jag lånade en av företagscyklarna och begav mig hem till min lillasyster (konstnären). Hon hade bäddat extrasängen och var vaken när jag kom, hon låg å var arg på grannarna som hade på tv'n så högt. Hon hörde basen trots öronproppar sa hon. Jag måste varit lite lomhörd eller något på grund av att jag stått å dansat på en fest i några timmar för jag hörde då inget. Det var bara gonatt å sov så gott så sov jag som en sten som jag alltid gör.

När jag vaknade hade min underbara lillasyster redan varit vaken en stund och bakat scones och gjort smoothie på blåbär å annat gott. Till det serverades det kaffe, juice, ost och olika marmelader. Det är omtanke om en brors lite ostadiga efter-festen-snurriga huvud det.

Tack kära du för mat och husrum!

Uppdämd frustration

Jag börjar tröttna rejält på två saker. Det ena är silverfiskarna i vårt skafferi, och det andra är att Julia drar mig stenhårt i håret främst när hon ska somna eller när hon sover oroligt.

Ni kanske tycker att det verkar vara små problem, men då ska ni veta att jag efter tio månaders hårdragning nu börjar få en antydan till lugg. Och är det något som inte klär mig så är det lugg.

Råd mottages därmed tacksamt på hur jag blir kvitt dessa båda problem på bästa sätt.

Men bara så ni vet, eventuella råd om att jag bör daska Julia lite lätt på handen så att hon lär sig förknippa ett nej med obehag, kan resultera i att du själv blir rejält daskad nånstans. Inte heller vill jag höra om någon variant av time out, vilket visserligen inte är en fysisk bestraffning och därmed inte olagligt, men nog så kränkande.

Jag tänkte mig snarast tips på någon typ av gossedjur eller mjuk docka med långt hår som går att dra stenhårt i utan att det lossar. Och då även tips på hur själva övergången från håret till substitutet ska gå till.

Glöm inte silverfiskarna också. Där kan jag tänka mig att ta till såväl kränkande som fysiska metoder.

Och för den som undrar...

...om vi fick nån fisk, eller varför vi fortfarande kör den gamla båten när vi har köpt en ny, så kan ni ju fortsätta undra det.

Kvällstur med gamla Bettan

Åtta veckors härlig ledigheten med hela familjen är snart förbi, och de dagar som återstår får man därför ta lite extra vara på. Det som allra mest är sommar för mig, är att få komma ut på sjön. Det har inte blivit så mycket av det den här sommaren av olika anledningar, så ikväll när vinden mojnat och Julia somnat tyckte vi det var dags för en kvällstur. Med grannarna som barnvakter gav vi oss ut på en färd runt Knippla med varsin dörj i näven.




Nya konsumbryggan



Kapten och gamla Bettan




Solnedgång över Hyppeln




Små lätta moln





Nästan hemma. Med lite tålamod och bra ögon kan ni se vårt hus.




Godnatt havet!

Ofrivillig bantning

Är det ok att ställa in ett paket pringlar i skafferiet med bara ett chips kvar? Då är det ju inte ens chips längre. Bara chip liksom.

Moseldalen i mobilbilder

Taket på hotellrestaurangens uteservering.





Utsikt över Moseldalen




Borg vid Bernkastell




Middag på tu man hand





Very avslappnande (not)




Riesling 2011?




När man tröttnat på Riesling - Bitte ein Bit!

"Riktiga" bilder kanske kommer längre fram när vi orkat tömma kameran.

Tyskland dag 3

Anledningen till att vi överhuvud taget åkte till Tyskland var att jag fick en speciell present av min älskade hustru när jag fyllde 30. Vi skulle åkt redan förra året men då kräktes Ejjafjallajökull (eller vad nu vulkanen på island månne heta) ut en massa aska så att inte någon utan dödslängtan gav sig ut med ett flygplan.

Presenten ja: det var ett varv på Nürburgring med BMW Ring-Taxi.


Nu hade jag alltså laddat inför det här i ett år och tio månader, inte utan att det kändes lite spännande! Vi kom iväg i tid och jag tackar alla högre makter att vi valt till GPS i hyrbilen. Vi är ju sånna globetrotters att vi inte oroas för något utan att allt bara löser sig så inte behöver vi kolla upp något innan inte. Det stämde även denna gång och vi hittade till BMWs informationsdisk. Det är en sjukt stor anläggning Nürburgring så när vi fick reda på att åkningen var en timme försenad och således 2.5 timmars väntan kvar så var det inte läge att ge sig iväg på någon vidare rundtur. Det var tusentals bilar i kö så man vet inte om man skulle komma tillbaka i tid om man gav sig därifrån. Vi kollade alltså på bilar, käkade, kollade bilar och kollade motorcyklar. Julia ville mest sitta vid det här hjulet.


Hon blev skitsur när vi lyfte upp henne därifrån.

Sen var det alltså dags.

Jag ledsagades ut på banan, hoppade in i bilen och ställde in sätet. Sen kom föraren, vi hälsade och han tryckte på gasen. Jag har aldrig varit med om något liknande, men så har jag ju bara kört go-kart också. När man kommer emot ett krön i 220 km/h och de negativa G-krafterna sätter sig som en uppecut i magen då ser man att alldeles om någon sekund kommer en kurva, där ligger en Porsche en Ferrari och en sporthoj och fiskör i kanske 160. Min chaufför saktar in något och bränner förbi dem på yttern, han ser helt samlad ut och frågar mig om det känns ok. Jag tror jag svarar "It's amazing". Vi småpratar lite för jag vill ju verka som att farten inte bekommer mig och jag frågar om han har världes bästa jobb. Han tror sig ha det, han hade bara haft ett jobb innan, då var han Polis. Jag kan lova att den biltjuv finns inte som hade kört ifrån honom. Nürburgring är strax över 2 mil och kallas för the green hell på grund av de lummiga omgivningarna, vi tar oss runt på uppskattningsvis 9 minuter. Jag har ingen aning men han säger att varvrekordet för M3an är på 8min 10 sek. Trots att jag satt fram kände jag mig lite åksjuk och mör i benen, inte så att jag tyckte det var läskigt för jag skulle göra om det 100 ggr om det gick men jag var helt genomsvett och som sagt lite medtagen. G-krafter från 4 håll kan göra så med en. Tack än en gång för världens bästa 30-årspresent älskling!

Oj vad långt det blev, fortsättningen av dagen får jag skriva om imorgon.

Det lilla extra...

Vi kan varmt rekommendera hotel Moselsschlössen (eller hur det stavas) i traben-trabach. Charmigt hotell, bra mat, rejäla rum, barnvänligt, trevlig personal som till och med kunde lite engelska.

Den som väntar sig en chokladbit på kudden lär dock bli besviken. För på det här hotellet får man nämligen hålla till godo med ett guldhjärta på träpinne med önskningar om en god natts sömn.





Åh, tack, precis vad jag var sugen på.

Ibland så...

Ibland tar läggningen en timme och femtioelva blinka lilla. Ibland somnar hon på skötbordet innan man ens har hunnit borsta tänderna. Eller ja, det var första gången, men ändå.

En ny trend?

Tyskland dag 2

Fredagen ägnades åt att utforska Traben-Trarbach. På Moselfloden kör pråmar som den ovan men av olika storlek, den här är ganska kort och ändå fick jag vänta tills den kom tillräckligt långt fram så hela fick plats på kortet.


Jag hade ingen översiktsbild i telefonen från T-T så ni får hålla tillgodo med den här från Berkastel-Kenau, de envisas med att bygga så kallade dubbelstäder med en del på vardera sidan av floden.

Vi hade lånat en bärstol men jag klurade inte ut hur man ändrade så den blev lagom för en person på 1.90 så Julia fick åka sulky och bärsele istället vilket inte är optimalt alls när man ska upp för sluttningarna i de här trakterna. Eftermiddagen bjöd på middag, vinprovning med påföljande köp samt en sittning i Trarbach där man kunde köpa ett STORT glas vin för 2.20 Euro.

På kvällen gick jag till affären och handlade lite goda ostar, snacks och frukt och så spelade vi kort med en lånad kortlek från hotellet, märkligt nog fick man väldigt mycket klädda kort och efter ett parti 500 räknade vi korten och såg att någon plockat bort alla kort under 7. Någon går alltså runt med en massa extrakort i rockärmen, vänligen återlämna dem till Hotell Moselslößen.