Tyskland dag 3

Anledningen till att vi överhuvud taget åkte till Tyskland var att jag fick en speciell present av min älskade hustru när jag fyllde 30. Vi skulle åkt redan förra året men då kräktes Ejjafjallajökull (eller vad nu vulkanen på island månne heta) ut en massa aska så att inte någon utan dödslängtan gav sig ut med ett flygplan.

Presenten ja: det var ett varv på Nürburgring med BMW Ring-Taxi.


Nu hade jag alltså laddat inför det här i ett år och tio månader, inte utan att det kändes lite spännande! Vi kom iväg i tid och jag tackar alla högre makter att vi valt till GPS i hyrbilen. Vi är ju sånna globetrotters att vi inte oroas för något utan att allt bara löser sig så inte behöver vi kolla upp något innan inte. Det stämde även denna gång och vi hittade till BMWs informationsdisk. Det är en sjukt stor anläggning Nürburgring så när vi fick reda på att åkningen var en timme försenad och således 2.5 timmars väntan kvar så var det inte läge att ge sig iväg på någon vidare rundtur. Det var tusentals bilar i kö så man vet inte om man skulle komma tillbaka i tid om man gav sig därifrån. Vi kollade alltså på bilar, käkade, kollade bilar och kollade motorcyklar. Julia ville mest sitta vid det här hjulet.


Hon blev skitsur när vi lyfte upp henne därifrån.

Sen var det alltså dags.

Jag ledsagades ut på banan, hoppade in i bilen och ställde in sätet. Sen kom föraren, vi hälsade och han tryckte på gasen. Jag har aldrig varit med om något liknande, men så har jag ju bara kört go-kart också. När man kommer emot ett krön i 220 km/h och de negativa G-krafterna sätter sig som en uppecut i magen då ser man att alldeles om någon sekund kommer en kurva, där ligger en Porsche en Ferrari och en sporthoj och fiskör i kanske 160. Min chaufför saktar in något och bränner förbi dem på yttern, han ser helt samlad ut och frågar mig om det känns ok. Jag tror jag svarar "It's amazing". Vi småpratar lite för jag vill ju verka som att farten inte bekommer mig och jag frågar om han har världes bästa jobb. Han tror sig ha det, han hade bara haft ett jobb innan, då var han Polis. Jag kan lova att den biltjuv finns inte som hade kört ifrån honom. Nürburgring är strax över 2 mil och kallas för the green hell på grund av de lummiga omgivningarna, vi tar oss runt på uppskattningsvis 9 minuter. Jag har ingen aning men han säger att varvrekordet för M3an är på 8min 10 sek. Trots att jag satt fram kände jag mig lite åksjuk och mör i benen, inte så att jag tyckte det var läskigt för jag skulle göra om det 100 ggr om det gick men jag var helt genomsvett och som sagt lite medtagen. G-krafter från 4 håll kan göra så med en. Tack än en gång för världens bästa 30-årspresent älskling!

Oj vad långt det blev, fortsättningen av dagen får jag skriva om imorgon.