Julia har somnat om bredvid mig i sängen, och istället för att göra detsamma ligger jag här och är nostalgisk.
Det var ju det här med det belgiska gymmet och hur jag saknar både det och min tid i Gent i övrigt. Folket, maten, ölen, chokladen, och bara själva atmosfären i staden. Det är en stad som andas historia kring varje gathörn. Jag saknar dock inte lika mycket avståndet till David, familj och vänner, att jobba häcken av sig (bokstavligt, vi snackar många kilon här) och att bröllopsplanera på distans.
Och så tänker jag även på en annan tid, i en annan stad. Nämligen för åtta år sedan, när jag jobbade i Lyon, och jag och David tog en weekend-tripp till min absoluta favoritstad Annecy. För åtta år sedan idag gick David ner på knä på en båt på Annecysjön och friade. Det utbyttes ringar, dracks champagne, badades i sjön, och ja, hånglades en del också förmodligen. Det var fullständig lycka helt enkelt.
Och idag när jag ligger här med vår lilla dotter bredvid mig är jag så otroligt glad att det blev som det blev. En kväll på lime light -98, en första gemensam lägenhet i Kville 2001, ett frieri i Annecy 2003, ett bröllop på Hållö 2007, ett hus på Hälsö 2008 och så äntligen en Julia i vår famn 2010.
Alla resor vi gjort tillsammans, alla gånger vi varit ifrån varandra, all den tid vi kämpat för att få vår Julia - jag är så otroligt tacksam för att vi orkat, och för att vi är där vi är idag, i vårt drömhus, med vår drömfamilj.
börjar ju nästan gråta här...men egentligen blir jag bara jätteglad för er skull och känner din glädje=) blir också helt varm inombords när jag tänker på att jag också är så lyckligt lottad=) vi har det allt bra ändå;) kram på er!!! /Sara T
SvaraRadera