Dance the night away

Jaha, då har man något ledbruten överlevt sitt första zumbapass. Fast enligt säkra källor så är det ingen riktig Zumba. Inte så riktig som det kommer bli med den säkra källan själv med start nästa vecka i alla fall. Och det hoppas vi på, för det var inte alls lika roligt som jag (eller min rygg) hoppats.

När jag åkte hem från gymmet igår kväll saknade jag så mitt gamla belgiska gym med renodlade dansklasser. Mitt favoritpass var funk med en otroligt duktig koreograf som körde nya koreografier varje gång. En hel koreografi per gång i supertempo. Inte som på dansskolorna här hemma där man tragglar samma koreografi en hel termin och lägger till några nya åttor per vecka. Och definitivt inte som på gymmen här hemma där de flesta pass, oavsett titel, kör samma v-steg vecka efter vecka.

Nu är inte jag nån särskilt duktig dansare. Jag snurrar ofta åt fel håll och även när det blir tekniskt rätt så ser det nog inte särskilt bra ut. Men det är ju så roligt! Och dessutom glömmer man bort att det är jobbigt om man har fullt upp med att komma ihåg vad nästa åtta var nu igen.

Hängde man inte med på dansklassern kunde man alltid gå ut och sätt dig i baren och skämmas över en belgisk öl. Jo det är sant, de serverade öl i baren på gymmet. Det kallar jag proteindrink det! Folk tog en paus i gymmandet för en cigg och en öl.

Annars är vi ganska lika i våra kulturer. Bortsett från det här med synen på en hälsosam sväng till gymmet kanske.