11 oktober 2011

Råd och rön

Lady Dahmer bloggade om bärselar idag. Jag snor inte bara hennes ämne, utan även hennes bild:



Vi har turen att ha gott om vänner och släktingar som gärna lånar ut sina grejer till oss. Därför fick vi möjlighet att prova både en babybjörn, en manduca och en bärsjal när Julia var spädis.

Sjalen funkade jättebra, men var inte alltid smidig att knyta. Det hade man säkert kommit in i ganska snabbt om man hade gått in för det i och för sig.

Babybjörnen var fruktansvärd. Den var helt klart smidigast att sätta ett litet spädbarn i, men ajajaj vad ont man fick i ryggen! Dessutom är den som synes inte så ergonomisk för barnet som liksom hänger bort från föräldern.

Så kom vi då till manducan som vi fick låna på prov av vänner och som vi har kvar än. Den var klart ovärderlig när Julia hade ont i magen (typ jämt första 4 månaderna). Barnet hamnar nära förälderns kropp (som i sjalen) och blir varm om magen. Eftersom man bär med rygg och höfter (istället för axlar och övre rygg som med Babybjörnen) så orkar man bära länge, länge. Värmen på magen ihop med den ergonomiska grodpositionen och rörelsen från föräldern, gör att även ett kolikbarn kommer till ro och somnar in.

Ikväll blev manducan ännu en gång räddaren i nöden efter misslyckade läggningsförsök i sängen där mamman fick världens hostattacker så fort barnet började slumra till. Tror jag ska snylta lite på Julias hostmedicin ikväll...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar