När det varit tyst en stund i skafferiet tyckte jag det var dags att sticka in huvudet. Snacka om att bli påkommen med fingrarna i kakburken:
Hyfsat nöjd! Fråga mig inte hur hon kunde läsa texten på burken och få av locket, men jag tror hon har ett sjätte sinne för kaklokalisering, nedärvt i rakt led på fädernet.
Nu behöver vi inte undra varför hon så gärna hänger i skafferiet i alla fall.
Hahaha så härligt!!! Precis som alfons;) underbara bilder! och superfin body, melker har en likadan på sig idag;) kram Sara
SvaraRadera