Vår lilla tös

Det låter ju klychigt men tiden går ju så fort. Jag minns det som om det vore ja kanske inte igår men väl en månad sedan som Julia kom till världen. Den där lilla rödmosiga skruttan med massa mörkt hår och ljus slinga var vår nya älskling som skulle förändra våra liv i mycket positiv riktning. I början var allting nytt naturligtvis, Julia var kolikbarn i 3 månader och snorig i 6 så det var många vakna timmar. Månaderna gick och från att ha varit en liten groda som låg i fosterställning på mitt bröst är hon nu en livlig, sprallig och helt underbar liten krabat som snart kan gå själv. Du ska veta det söta lilla Julia att Pappa är så otroligt stolt över den du är och allt du gör (till och med när du vill upp och leka halv 5 en lördag). När du tittade på mig och sa Pappa och förstod att du tilltalat mig så gav du mig ett fantastiskt minne som jag alltid ska komma ihåg. Nu heter tydligen båda mamma och pappa "Pappa" och det är jag ju förstås också lite nöjd över för det brukar ju vara tvärt om. Snart kommer jag hem från jobbet, hoppas du vill leka med lego med mig då. Puss på dig, jag älskar dig.