Filmaffischen från Casablanca. Och så blev jag sådär glad och alldeles varm i bröstet. Inte bara för att den är jäkligt snygg, utan mest för att den låg till grund för vår bröllopsinbjudan som Davids fina syster Hanna målade för oss.
Ett lite lustigt sammanträffande är att Julia på sistone har visat ett väldigt stort intresse för målningen. Nu när David är bortrest är det ännu starkare. Vi har målningen i sovrummet. Så fort hon vaknar kryper hon över sängen bort till tavlan och säger Pappa! Idag var jag tvungen att ta med den ut i vardagsrummet och låta henne krypa runt lite på den och pussa på ansiktena. Så fort jag försökte ta bort den blev hon jätteledsen.
Nu får David faktiskt se till att komma hem snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar