Okej, det är en kass telefonbild, men ska man hämta kameran varje gång det ska bloggas så blir det liksom inte så mycket bloggande av.
Som ni vet så har ju jag världens bästa karl. Helst skulle han nog ha tagit förlossningen åt mig (lätt att säga i alla fall), men eftersom det var lite för svårt så blev jag istället överröst med presenter. Han hade förberett med paket som skulle öppnas vid olika delmål (centimeter) vid förlossningen, och den här ringen var min 10-centimeters present. En slät ring i guld med en diamant i samma färg som Julias månadssten.
Nu blev det ju inte riktigt som det var tänkt eftersom jag redan var öppen åtta cm när vi kom in till förlossningen och det liksom inte riktigt fanns nån tid över till nån paketöppning. Istället blev det ett herrans öppnande på bb på kvällen.
Och nu tänker ni kanske att är inte den där lillskruttan sju månader vid det här laget? Eh, jo det är hon ju, men det tar faktiskt ett tag för fingrar att återfå sin normala storlek, och gravyrer att göras och allt vad det kan vara. Men nu finns den på mitt finger med Julias namn och födelsedatum i.
Eller ja, det står bara ett J för Julia. För enligt expediten var det viktigt att få plats för ytterligare två stenar och graveringar, och då fick det bara plats ett J. Jag hävdade bestämt att det lär nog inte bli två till, men expediten stod minsann på sig. Det är ju hon som är experten.
Dags att börja se sig om efter större hus?
fanstatiskt stolt över att ha en sån fin bror som tar hand om dig!!
SvaraRadera